”Banan, melon, kiwi och citron” – kan denna dänga ha undgått någon? En spritlåt med snart 28 miljoner lyssningar på Spotify, visserligen skriven och framförd av svenska Hooja från Gällivare men med klara kopplingar till Finland där att bli päissä det vill säga dyngrak, stupfull på finska är målet. Bävling är en annan finlandssvensk låt av Markoolios charmiga mamma Irma vi gärna ler och skrattar åt just nu. Finnarna verkar inte reagera på våra parodier utan låter de ödmjukt glida dem förbi. 1–0 till Finland.
Men skrattet kan lätt fastna i halsen och det blir lättare att förstå våra grannars överseende om vi tittar närmare på Finland och vad landet faktiskt har åstadkommit jämfört med oss i Sverige. Vi ligger efter, vad gäller det mesta.
Inte nog med att de anses vara ett av världens lyckligaste folk (Kan det bero på spriten och de glada melodierna? Nja, knappast.) De andas in den renaste luften i världen och enligt World Happiness Report är de år efter år ett av världens lyckligaste folk. Finländarna har högt förtroende för polisyrket och skolan, med all rätt. Andelen uppklarade brott och mord ligger i världsklass och långt över vad vi har i Sverige. PISA-resultaten som mäter skolelevers kunskap ligger topp 10 i världen, Sverige ligger längre ner på skalan.
Som lantbrukare argumenterar jag och hela jordbruksbranschen konstant om att få upp självförsörjningsgraden och produktionen av livsmedel i Sverige. Vi har och har alltid haft våra incitament om varför. I Sverige har vi bra jordbruksmark, vårt jordbruk är klimatsmart och vi har kommit långt i miljöarbetet, vi har tillgång till vatten, bra arbetsvillkor, dessutom skapar branschen jobb och genererar skatter. Kunde vara nog så. Men det senaste året är det ytterligare argument som toppar allas vår lista vad gäller självförsörjning. Har vi tillräckligt med mat och beredskap om kriget kommer? Nej och nej.
Vi är självförsörjande idag – i fredstid till cirka 50 procent. Finland är självförsörjande till 80 procent. I Finland finns även flera beredskapslager som kan föda befolkningen i upp till sex månader. I Sverige finns inget beredskapslager alls. Men processen har påbörjats och målet är nu satt till att vi svenskar ska bli självförsörjande i tre månader. Den första livsmedelsstrategin som togs fram 2017 och borde vara ett steg i detta arbete är dock inte bra nog enligt nuvarande Jordbruksminister. Vi ska därför ta fram en ny livsmedelsstrategi, döpt till 2.0, där vi utreder och kartlägger ytterligare. Något som känns symtomatiskt för mycket i vårt samhälle. För det är viktigt att det blir rätt i Sverige, vi filar på strategier, gör sammanställningar och betänker. Mindre action och genomföranden.
Hur kommer det sig då att Sverige skriver på strategier medan Finland bara verkar göra. När jag talar med en finsk bekant konstaterar han krasst att det beror på Finlands historia där ett riktigt krig fortfarande ligger kvar i finländarnas nära minne och DNA. Andra världskriget är inte längre bort än så. Finländare i allmänhet reflekterar inte över krigsberedskap, självförsörjning och försvar säger han vidare. Det finns bara där. De har varit med om riktig kris och vill inte hamna där igen. Så är det med det. Vi i Sverige har inte varit i krig på länge och det är troligen därför vi kan kosta på oss att skriva vidare på våra strategier, för krig är inte vår verklighet, inte en riktig kris heller. Ännu. Men Finland de vet och det har gjort dem ödmjuka och verkställande. Det kan kosta på sig en drink med eller utan banan, melon, kiwi och citron. Det kan inte vi. Finland-Sverige 2–0. Och då har vi inte ens nämnt Nato. Hattrick.
Magdalena Hermelin är grönsaksodlare.