Nationalmuseum i Stockholm rymmer hundratusentals konstverk från hela Sveriges historia. Nu verkar det dock tyvärr som att museet kommer att behöva flytta, eftersom att statens hyra är för hög. Det är ett klassiskt exempel på hur Statens fastighetsverk inte behöver bry sig om verksamheten för andra statliga aktörer, i det här fallet en myndighet.
Inflationen har blåst genom Sverige som en kall januarivind det senaste året. Nu börjar även statens egna myndigheter frysa, eftersom staten chockhöjer hyran.
Tidigare i veckan kom nyheten att Nationalmuseum, som är en myndighet, nu tvingas ha stängt på grund av skenande priser. Den renovering som gjordes av museet för några år sedan ska nu betalas tillbaka, till Statens fastighetsverk. Men Nationalmuseum är ju ett statligt ägt museum. Det är alltså staten som kräver tillbaka pengar av staten, annars hotar staten med att statens museum måste flytta för gott. Kanske till Jämtland (Aftonbladet 31/8).
Staten biter sig själv i svansen. När det gäller museer och universitet finns det två statliga hyresvärdar. Det är Akademiska hus och Statens fastighetsverk.
Akademiska hus är ett fastighetsbolag som ägs helt och hållet av den svenska staten. Akademiska hus har som uppdrag att äga, utveckla och förvalta fastigheter för universitet och högskolor med huvudfokus på utbildnings- och forskningsverksamhet.
Samma sak gäller Statens fastighetsverk, som förvaltar cirka 2 300 fastigheter med cirka 4 000 byggnader och 6,5 miljoner hektar mark. Statens fastighetsverk äger Nationalmuseum i Stockholm, men även Linköpings slott till exempel.
Det statliga ägandet medför ett stabilitetsproblem för universiteten och muserna. Äger man sina egna fastigheter kan man låta andra aktörer investera i dem och man kan vänta med renoveringar, till exempel. Man vet även att man har lokaler oavsett om det blåser kallt. Nu är det inte så.
Som det är nu kan staten istället ta ut hur mycket hyra som helst av sig själv, eftersom verksamheten knappast kan bedrivas på annan plats, och lokalen knappast kan användas till andra ändamål. Eller ska Nationalmuseum bli padelhall? Nationalmuseums existens borde ju rimligen vara viktigare för staten än att få in extra mycket hyra av dem.
Samma problem återfinns på alla svenska universitet eftersom lärosätena inte äger sina egna fastigheter. Eftersom universitetslokaler kommer med särskilda krav kan universiteten sällan vända sig till en annan hyresvärd som alternativ, vilket gör att Akademiska hus har ett monopol på fastighetsuthyrning till lärosäten. Det har utnyttjats till att göra miljardvinster då bolaget samtidigt är ålagt ett direkt vinstkrav. Med åren har Akademiska hus blivit en viktig kassako för staten - vilket skadar verksamheten i nästa led. Även om Akademiska hus skulle ta större hänsyn till lärosätenas behov, innebär ägarskapet av fastigheterna att bolaget, och därigenom staten, utövar ett påtagligt indirekt inflytande över universiteten.
Historiskt har alla dessa universitetsbyggnader och slott ägts av verksamheten själva, men i skuggan av 68-rörelsen bestämdes det att en stor del av den här typen av fastigheter istället skulle ägas av staten, för att denne skulle kunna ha större koll på verksamheten.
Är man positiv till Statens fastighetsverk och Akademiska hus menar man att det är bra att samla all skötsel och underhåll på ett ställe - och samtidigt skydda husen från aktörer som vill dem illa.
Men det ger bara verksamheten mindre makt och stabilitet, och gör dem mer beroende av staten. Det är dåligt, särskilt när underhåll av gamla byggnader i allra högsta grad ligger i till exempel Nationalmuseums intresse.
Staten slipper ta ansvar över verksamheten för universitet och museum, men de kan se pengarna rulla in när det går bra.
Linköpings slott ägs av Statens fastighetsverk.
Staten ska inte kunna komma undan med att plocka russinen ur kakan. Nationalmuseum och universiteten bör få tillbaka ägandet av sina fastigheter igen. För inflationen må komma och gå, men Linköpings slott till exempel, har stått stadigt i snart tusen år. Knappast tack vare statens fastighetsverk.