För en dryg vecka sedan gjorde Linköpings kommunstyrelseordförande Kristina Edlund ett inlägg på LinkedIn, där hon iklädd varselväst och hjälm förtäljde att hon spenderat eftermiddagen i Norrköpings hamn. ”Blev påmind om att det kommer skepp från alla världens hörn till vår region”, skrev hon och konstaterade att flera företag har kunnat etablera sig i Linköping tack vare hamnen.
Att en välkänd kommunpolitiker och Linköpingsbo på det här sättet höjer blicken och pekar ut en viktig tillväxtfaktor i grannstaden borde ske oftare (och självfallet i båda riktningar). Inte bara för grannsämjans skull, utan i ren självbevarelsedrift. Linköping och Norrköping behöver varandra och skulle kunna stärkas än mer genom ett strategiskt, fördjupat samarbete.
De båda städerna är de ohotat största i regionen, omringade av mindre kommuner som fattat grejen för längre sedan: Det som är bra för Linköping är bra för Mjölby, Åtvidaberg, Kinda – och Norrköping. Och tvärtom. Visst kan derbyn vara charmiga, lite konkurrens sporrar gärna till högre resultat. Olikheterna städerna emellan kan och bör värnas. För olika är de, inte bara på ytan utan ner i stadssjälen.
För att generalisera en smula; Linköping är den framgångsrika akademi- och teknikstaden. Den stora småstaden, där domkyrkan tronar i centrum, har växt om sin passionerade systerstad Norrköping, den lilla storstaden med sitt rika kulturliv och industrihistoria. Det är flygstaden mot arbetarstaden, det är hockey mot fotboll, Winnerbäck mot Krunegård, Småland mot Stockholm (i regionfrågan ville Linköping söderut och Norrköping norrut), Excelfiler mot relationer – fråga bara de företag och människor som är verksamma i båda kommunerna!
I Linköping bor människor för att det är praktiskt, i Norrköping för att det är vackert. Logik vs. kärlek. För att ytterligare spetsa till argumentationen; det är lite hjärna mot hjärta.
Det är underbart berikande, men icke att förglömma: hjärnan och hjärtat sitter i samma kropp – båda behövs för en levande region. Visst växer båda städerna och mest Linköping, men hur skulle det vara om man satsade på mer gemensam tillväxt? För jämte dessa trivsamma olikheter har kommunerna många gemensamma nämnare och utmaningar. Fler studenter till Linköpings universitet och Campus Norrköping, till exempel.
Städerna har numera gemensam översiktsplan, men banden borde knytas tajtare. Ska vår region kunna kraftmäta sig med andra växande storstadsregioner, behöver Linköping och Norrköping fördjupa sin relation. Börja med att följa Kristina Edlunds exempel, besök grannstaden och göra dess styrkor till dina.
Maria Björk Hummelgren är näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.