Att kasta soppa på kulturarv är bara pinsamt

Och det är något vi alla kan enas om.

Aktivistgruppen Just Stop Oil konfronterades av polis under en demonstration i London tidigare i höst.

Aktivistgruppen Just Stop Oil konfronterades av polis under en demonstration i London tidigare i höst.

Foto: Stefan Rousseau/PA via AP

Ledarkrönika2022-10-31 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De limmar fast sig i marken, blockerar ambulanser och kastar mat på vårt kulturarv. De senaste veckorna har gröna extremister dominerat medierna, tack vare ett flertal anmärkningsvärda aktioner över hela världen.

Förra veckan föll domen över de tolv aktivisterna från organisationen ”Återställ våtmarker”, som i slutet av augusti limmade sig fast på E4 i närheten av Karolinska universitetssjukhuset och därmed hindrade en ambulans från att ta sig fram. En upprörande handling värd ett straff, även om somliga ville se ännu skarpare påföljder än vad det blev. För nio personer blev det villkorlig dom och för tre skyddstillsyn (AB 24/10).

Samtidigt drog världen efter andan när aktivister från den brittiska organisationen Just Stop Oil kastade tomatsoppa på Vincent van Goghs berömda målning Solrosor på National Gallery i London och därefter limmade fast sig under konstverket.

Och i torsdags limmade en aktivist från samma organisation fast sitt huvud vid Johannes Vermeers Flickan med pärlörhänget (lyckligtvis inglasad), på museet Mauritshuis i Haag. ”Hur känns det att se något så vackert och värdefullt förstöras framför era ögon?”, vrålade hans kumpan och skvätte runt tomatsoppa. I filmklippet som cirkulerar på sociala medier hörs de andra museibesökarna ropa ”Skäms på er!”.

För om det är något som tycks ena människor är ilskan mot de meningslösa och vulgära aktionerna. Till och med Miljöpartiets språkrör Per Bolund och Märta Stenevi kände sig tvungna att ta avstånd efter E4-blockaden. ”Oacceptabelt”, twittrade Stenevi, medan Bolund kallar aktivismen ”skadlig och farlig”, och menar att människor ilsket vänder sig mot agendan som aktivisterna stödjer (SvD 2/9).

Att just Mp inte vill associeras med galenskaperna är talande. Partiet är som bekant inte särskilt trovärdiga när det kommer till avståndstagande från grön extremism. 2020 bjöd högt uppsatta Mp-politiker, däribland gruppledaren Annika Hirvonen, in Extinction Rebellion (XR) till riksdagen. Gruppbilder lades upp på sociala medier och Hirvonen facebookade efteråt: ”Tack för ett väldigt fint samtal! Det var väldigt inspirerande och intressant.” (Expressen 29/8)

Den svenska grenen av XR ligger bakom ett flertal uppmärksammade vägblockader de senaste åren.

Ibland kan det urarta till riktiga dråpligheter. Som när gruppen Scientist Rebellion limmade sig fast i en bilsalong på Volkswagens upplevelsepark i tyska Wolfsburg härom veckan. En del av de nio aktivisterna förklarade hungerstrejk – åtminstone till en början. När det senare började kurra i magen blev de erbjudna mat av Volkswagen, vilket klimathjältarna tackade nej till och krävde att beställa sin egen.

Mindre tillmötesgående var företaget när gruppen bad om hinkar att uträtta sina behov i. Aktivisterna beklagade sig också över att Volkswagen stängde av värmen i bilsalongen när personalen gick hem för kvällen.

Aktioner som denna har en oväntad effekt. Det finns nämligen något kosmiskt vackert i att högern och vänstern, liberaler och socialister, gröna och konservativa, gemensamt kan säga: det här är korkat. Civil olydnad är ett viktigt verktyg i kampen mot förtryckande överhet. Men i dessa fall är det uppenbart att det rör sig om privilegierade individer med noll förståelse för sina medmänniskors tid och egendom.

Polisen bör ingripa där det finns uppenbar fara för liv och hälsa, men i övrigt räcker det att gemensamt skratta åt dårskaperna. Här fungerar nog socialt hån bättre än högre straff. Så kan resten av befolkningen ägna sig åt viktigare saker – klimatåtgärder som faktiskt gör skillnad.