Den 21 februari i år invigdes två nya fängelsebyggnader på anstalten i Skänninge. Redan från början stod det klart att de nya lokalerna inte skulle räcka till. De två nya byggnaderna beräknas inte bara bli fullbelagda – utan dubbelbelagda – till mitten av maj, rapporterade SVT Öst för två månader sedan.
Läget på Skänningeanstalten speglar situationen i landet. Kriminalvårdens häkten och anstalter är överfulla.
Orsaken till ökningen är den växande grova brottsligheten. Men även straffskärpningarna spelar in. Höjda minimistraff leder till att allt fler sitter allt längre i fängelse. De höjda straffen skärper också kraven på automatisk häktning.
Vi lär dock bara ha sett början på den ansträngda situationen. Det kan behövas ytterligare 4 900 fängelseplatser om Tidöavtalet genomförs, enligt en rapport från Kriminalvården som publicerades i veckan. Det motsvarar över 13 nya fullbelagda anstalter av samma storlek som den i Skänninge.
Även antalet häktesplatser behöver öka. Men där saknas prognos.
Det finns inte heller någon luft att tala om i systemet. Redan 2019 användes i princip alla utrymmen som går att låsa på häktena, likt besöks- och sjukrum.
Trots år av ansträngningar för att få fram fler platser var beläggningsgraden på landets häkten ändå 100 procent i början av april. Och om bara de fasta häktesplatserna skulle ha använts vore beläggningen 114 procent.
På fängelsesidan märks likartade siffror och lösningar. Det ställs in våningssängar i celler anpassade för en person. Rum för behandlingsverksamheter försvinner i jakten på fler platser. Och så byggs det nytt, likt i Skänninge. Men det tar tid att bygga.
Så var ska Kriminalvården placera alla? Det är en ödesfråga för hela rättspolitiken. Den M-ledda regeringen har gjort det till sin viktigaste fråga att vända brottsutvecklingen, att knäcka gängen. Hela det politiska projektet står och faller med att fängelseplatserna räcker till.
Kriminalvården listade i veckan ett antal förslag som kan minska kapacitetsbehovet på häkten och anstalter. Det handlar om ökad användning av fotboja, om hemarrest som alternativ till häktning, ett större ansvar för frivården samt strafftidsförkortningar för dem med låg återfallsrisk.
Den här strategin rimmar dock illa med den rådande rättspolitiken. Trenden är strängare straff och en anpassning av lagstiftningen till en råare verklighet än den som lagarna skrevs för.
Inom politiken märks en del andra förslag. Sverigedemokraterna har tidigare lanserat idén att utländska medborgare ska få avtjäna sina straff utomlands.
En av Moderaternas mest profilerade rättspolitiker, riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm, lade i veckan fram idén att permanenta den tillfälliga lösningen med våningssängar i celler. ”Att öka anstalternas kapacitet genom standardsänkning för de intagna förbrytarna vore en naturlig del av det övergripande perspektivskiftet: att flytta fokus från gärningsmän och i stället prioritera brottsoffrets behov av upprättelse och samhällets berättigade intresse av skydd.”, skrev Kärrholm på sociala medier.
Det Kärrholm fångar är hur den gamla balansen verkar ändras mellan Kriminalvårdens två roller, den straffande och den vårdande. Det tydligaste uttrycket för den här förskjutningen är att SD vill att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.
De hårdare tagen möter dock en praktisk realitet i de knökfulla fängelserna som inte går att prata bort. Den historiska erfarenheten är dessutom att hårdare politiska tag och överfulla fängelser är en farlig kombination.
I slutet av 90-talet och en bit in på 00-talet var platsbristen också akut. Det ledde till gisslansituationer, fritagningar och upplopp. Och år 1994 – när missnöjet jäste bland intagna över hårdare tag i kriminalvårdspolitiken – slog sommarhettan till. På Tidaholmsanstalten kom urladdningen i form av ett uppror. De intagna beväpnade sig med järnrör och tände eld på fängelset.
Lärdomen av det här är att Kriminalvården lär stå inför en svår sommar, särskilt om hettan blir svår innanför murarna. Såklart ska politiken inte backa från redan planerade straffskärpningar för det. Däremot behöver Kriminalvården mer än de 300 miljoner kronor extra som i veckan tilldelades myndigheten i vårbudgeten – främst behövs politiska besked.
Kanske är permanenta våningssängar en del av lösningen, tillsammans med en del av Kriminalvårdens förslag. Vägen framåt bör dock regeringen staka ut snarast. Och inte vänta tills sommaren.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.