Kaoset i Sturefors kräver karaktärsdaning

Vad har hänt med min gamla skola utanför Linköping – och hur kan man komma till rätta med våldet på Vist skola?

En ung Joel Halldorf utanför den på den tiden idylliska Vist skola, vid skolstarten i augusti 1987.

En ung Joel Halldorf utanför den på den tiden idylliska Vist skola, vid skolstarten i augusti 1987.

Foto: Privat

Ledarkrönika2025-02-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varje skoldag i sex års tid gick jag in genom dörren till det stora, gula rappade huset i Vist skola och letade mig fram till mitt klassrum. Detta är nu drygt trettio år sedan, men jag minns skoltiden i Sturefors med värme.

Vist skola var liten, välordnad och närmast idyllisk. Våldets värsta uttryck var några vilda snöbollskrig efter att den första snön fallit.

Så är det inte idag. Corren har i ett antal artiklar rapporterat om att hela 120 kränkningsanmälningar kom in under 2024 och att 8 medarbetare valt att sluta under det senaste året. Såväl lärare som elever vittnar om stök, bråk och oro under skoldagarna. Vissa elever vågar knappt gå till skolan, andra kommer hem utmattade av allt stök.

När skolledningen kommenterar problemen hänvisar de till bristande rutiner och för lite resurser till elevhälsan. En av åtgärderna som presenteras är att lärarna ska få mobiltelefoner, för att kunna ringa efter hjälp utan att behöva lämna klassrummet. Mycket är välbekanta glosor och i sig inte fel – men det når inte till problemets kärna.

För när våldet eskalerar är det, som Edvard Hollertz konstaterat i en ledare, moralen som brister (8/1). Därför är det här insatserna behöver stärkas, inte bara på Vist skola, utan i hela Sverige. En undersökning från SVT i höstas visar att var fjärde elev i mellanstadiet har svårt att koncentrera sig på grund av skolstök. (SVT 17/10-2024).

I Sverige tar vi oss an bristande etik genom att skriva utförligare värdegrundsdokument. Men moral är inte i första hand värderingar på ett papper, utan egenskaper – det som brukar kallas karaktär.

Och karaktär är något som kan tränas. Den grekiske filosofen Aristoteles beskrev dygder som ett slags själens muskler, som blir starkare om vi övar den. Skolan en utmärkt miljö för en sådan övning.

Det är dags att damma av det gamla ordet karaktärsdaning. Den amerikanske psykologen och författaren Angela Duckworth menar att en god karaktär består av tre typer av styrkor: hjärtats dygder, till exempel omtänksamhet och generositet. Sinnets dygder – att vara nyfiken och ha ett gott omdöme. Och slutligen viljestyrka, alltså förmågan till självkontroll, mod och beslutsamhet.

Allt detta är egenskaper som kan övas upp. Elever kan träna sig i omtänksamhet och generositet genom att äldre elever stöttar yngre eller genom samhällsinsatser. Deras empati och omdöme kan utvecklas genom kultur och god läsning. De kan öva sig i självkontroll och koncentrationsförmåga genom att följa tydligt formulerade föreskrifter.

Karaktärsdaning bör vara en naturlig del av skolans verksamhet, men det kräver att man är tydlig med att detta är målet. I dag framstår det allt för ofta som att skolans enda ambition är att skapa individuellt framgångsrika elever som kan ta sig fram på arbetsmarknaden.

Karaktär går djupare än kunskapsmål och betyg. Karaktärsdaning förbereder oss inte bara för arbetslivet, utan för hela livet. I ett samhälle fullt av distraktioner och frestelser är omdöme, empati och självkontroll nödvändiga egenskaper. Och vilken lyckoforskare som helst kan berätta för dig att omtänksamhet och generositet är en säkrare väg till lycka än pengar och karriär.

Därför behöver karaktär in på schemat på alla svenska skolor. Inte som ett eget ämne, utan som ett perspektiv som genomsyrar allt. För det rapporterna om stök och våld på Vist skola visar är att om karaktären saknas, då fungerar inte någon annan undervisning heller.

Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria bosatt i Bestorp.