Efter några veckor i USA, där jag följt uppladdningen inför presidentvalet, återvänder jag till svensk politik. Ett ord som trendar är just ”återvandring”.
Regeringen har lovat sitt stödparti ökat utflöde av folk som inte vill integreras. Regeringen är nöjd med att utvandringen i år överstiger invandringen för första gången sedan 1973. Regeringen vill öka takten.
Dess utredare har analyserat saken och kommit fram till att det blir svårt. Enda landet som försökt på allvar är Danmark. Trots en morot motsvarande 350 000 svenska kronor per individ kan de återvandrande bara räknas i hundratal.
Jag tänker på USA. Förra året invandrade ungefär 3 miljoner dit. I år väntas det bli 3,3 miljoner.
Sedan pandemin har USA haft dubbelt så hög ekonomisk tillväxt som EU. USA:s officiella arbetslöshet är hälften av Sveriges.
Tre amerikanska presidenter i rad har gjort budgetunderskott till en spruta i armen på ekonomin. Obama för att parera finanskrisen, Trump för att sänka skatter, Biden för att hantera covid och grön omställning.
Med sådana stimulanser blir det inflation. Det som räddat amerikanerna från en ännu värre kostnadskris är ökat utbud, inte minst av invandrad arbetskraft.
Detta talar man förstås tyst om i presidentvalrörelsen. I stora väljargrupper är invandring lika impopulärt som i Sverige och Danmark, särskilt den okontrollerade varianten söderifrån.
USA hade inte råd med Donald Trumps mur mot Mexiko. Kamala Harris har inte råd att verka slapp i migrationsfrågan. Men USA har inte heller råd att avstå påfyllningen av arbetande människor.
Hur blev landet en supermakt? Det enkla svaret är invandring. Mellan 1865 och 1930 kom 30 miljoner pigga personer. Ingen nation har någonsin blivit rik av motsatsen, det vill säga utvandring.
Likt Sverige har USA oändliga landområden utan folk. Till skillnad från Sverige har dock USA begränsat statsfinansiellt utrymme. Den svenska statsskulden är en bråkdel av den amerikanska, som andel av BNP.
Läge för djärva initiativ, alltså, när finansministern i Stockholm lämnar höstbudgeten till riksdagen den 20 september. Rent kameralt finns det inget som hindrar att vi löser migrationsproblemet en gång för alla.
Med en bruttonationalprodukt runt 5 000 miljarder kronor kan Sverige kosta på sig den danska nivån av återvandringsbidrag till samtliga tio miljoner invånare. För 3 500 miljarder kunde vi tömma landet på människor helt och hållet.
Skandinavien var en av de sista delarna av Europa att bli kvitt inlandsisen. Våra förfäder började invandra när det töade för drygt tio tusen år sedan. Det är bara ett ögonblick i det geologiska perspektivet, och vem kan ärligt säga att man är fullt integrerad?