Få saker gör mig så nervös som humorlösa personer. Ni känner igen känslan; man kliver in i ett rum eller på en scen inför ett gäng främmande människor. Man vill få en bra start, bli omtyckt, så man drar ett oskyldigt skämt i hopp om några skratt eller åtminstone ett par vänliga leenden tillbaka. Istället blir reaktionen sval, i värsta fall oförstående. Starten kunde inte bli sämre.
Nu kan ju de höjda ögonbrynen bero på att försöken till skämt varit dåliga. Ibland inser man dock ganska snabbt att man hamnat i ett humorlöst sällskap, som tar sig själv och/eller situationen på största allvar. Budskapet är glasklart: Här finns inte plats för något flams och trams! Få saker skrämmer mig så mycket som dessa sällskap.
2024 var på många sätt ett tungt år. Många företagare och en och annan offentliganställd, till exempel, skulle nog lägga det i kategorin skitår. Dels har vi ekonomin. Visserligen vände inflations- och räntekurvorna neråt under året, men effekterna av lågkonjunkturen hänger i. Dels lever vi med ett spänt geopolitiskt läge. Rysslands vansinneskrig mot Ukraina, högernationalistiska strömningar, fortsatt global uppvärmning och så Trumps valvinst som lök på den bittra laxen.
När så mycket går åt fel håll finns inget kvar att le åt, eller?
Fast kanske är det särskilt i bistra tider viktigare än någonsin att vi tillåter oss att skoja, skratta och till och med leka – som de vuxna i rummet vi är. Snart Linköpingsaktuelle Fredrik Lindström talade i sitt Vinterprat i Sveriges Radio värmande om just leken:
”Alltså rent historiskt så leker vi idag mycket mindre än vad våra förfäder har gjort genom årtusendena. Och det är faktiskt verkligen illavarslande för deras lekar har nog varit avgörande för att vi har hamnat där vi är idag, i den här enastående priviligierade civilisationen”, säger Lindström och fortsätter:
”För lek är nämligen den mest komplexa, utvecklande och intelligenta av människans alla aktiviteter, atomforskning och hjärnkirurgi inräknat.”
Få saker är så smittsamt som glädje. Ett annat nöje i gråkalla tider är alla årskrönikor. Jag lade någon timme på den om EM-slutspelet i fotboll, som avgjordes i somras. Sverige hade ju inte ens kvalat in. Men när skärmen visar glädjen i spelarnas ansikten efter en vinst, spelar det mindre roll om de kommer från Spanien, Kroatien eller Danmark. Jag gladdes och grät glädjetårar med dem till en punkt att jag nästan undrade om jag höll på att bryta samman. Förmodligen var det bara så skönt att få ryckas med i andras glädjeyttringar.
Ska vi kanske till och med se det som en plikt att ha roligt? Att vara vänliga nog och skratta åt andras dåliga skämt. Unna oss att ha roligt!
Att vara medmänniska är inte bara att ta olyckan på största allvar, det kan också vara att delta i leken. Den är utvecklande och till syvende och sist bra för civilisationen. Och i dagar som dessa kan den behöva en knuff eller två i rätt riktning.
Maria Björk Hummelgren är vice vd och näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.