Strax efter valet publicerades en krönika på Correns ledarsida där undertecknad ställde sig frågan om vad Moderaterna skulle tycka om återvandring om tio år (12/9). De borgerliga partierna gick till val utan konkreta röda linjer för SD-samarbetet och den liberalt sinnade väljaren hade all anledning att oroa sig inför de stundande regeringsförhandlingarna.
Det dröjde inte tio år innan vi fick reda på svaret. Det dröjde en månad. Och svaret blev: jodå, det är helt okej.
Enligt Tidöavtalet ska svenska myndigheter stimulera till återvandring. Anledningen till att punkten finns där är för att SD krävt det. Partiet är det enda som aktivt drivit frågan och har gjort det sedan 90-talet. Fram tills 2012 användes det mindre rumsrena ordet ”repatriering”, som dock betyder samma sak. Anledningen var given. Sverige skulle ju bevaras svenskt.
Senare tonades budskapet ner. Ett parti som vill slå igenom på riksplan kan inte gå till val på att förespråka etnisk och kulturell homogenitet. Strategisk kommunikation är a och o. Men som SD:s stabschef Linus Bylund påpekade till Financial Times: ”Vi är partiet som förändrats minst de senaste tjugo åren.” (12/9)
Kritiken mot Tidöavtalet har främst berört dess illiberala punkter. Återvandring är, av naturliga skäl, en av dem. Varför verkar borgerligheten plötsligt för en repatrieringspolitik som uppkommit ur en rasistisk samhällssyn?
Svaret på frågan är enkelt. Man har nämligen bestämt sig för att låtsas som om sanningen är något helt annat.
I lördags publicerade Expressen en längre krönika av tidningens politiska redaktör Anna Dahlberg, där hon menar att kritiken mot Tidöavtalet är fylld av ”överdrifter och skrämselpropaganda”. Däribland kritiken mot återvandringsklausulen. Dahlberg menar att Migrationsverket haft återvandring i uppdrag sedan 1970-talet. Exempelvis kan man ansöka om resebidrag om man bestämt sig för att flytta tillbaka till hemlandet. Det har även funnits återvandringsrelaterade projekt, som när teknikkonsultjätten Sweco engagerade sig i hantering av skräp och spillvatten i Somalia och hittade ett antal personer i Sverige som var villiga att återvända till hemlandet.
Visst, Dahlberg radar inte upp faktafel. Men Migrationsverket har inte återvandringsfrågan på sitt bord av samma anledning som SD förespråkar. De sistnämnda har knappast omsorgen för Somalias BNP som politisk drivkraft.
Partiets syn på återvandring har varit känd i många år. Att Expressens ledarsida plötsligt tycker som SD i frågan är deras (sorgliga) beslut, men då måste man också stå för en sann historieskrivning. Hur dumma tror Dahlberg att läsarna egentligen är?
Tankarna far till statsminister Ulf Kristerssons Almedalental tidigare i år. Närmare bestämt hans numera ökända historierevisionistiska uttalande. ”Inget annat parti har som SD i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen.”
Alla vet att det inte är av hänsyn för integrationen som SD vill strypa invandringen. Men numera stoppar delar av borgerligheten huvudet i sanden när detta faktum gör sig påmint. Varför det är så kan man bara spekulera. Kanske har man i hemlighet alltid hållit med SD, det har bara inte varit politiskt korrekt att lufta åsikterna. Kanske är hatet mot socialdemokratin starkare än hatet mot högerradikala tendenser.
Kanske hör vi snart Kristersson och Dahlberg upprepa de bevingade orden: vi har varit naiva.