I dag är den judiska minoriteten hårt pressad, och fruktan är stor för att attacken i Israel ska följas av dåd i Sverige. Det kräver hela samhällets gensvar.
Det är tyvärr ingen nyhet att svenska judar är utsatta. Synagogan omges av säkerhetsrutiner, polis skyddar judiska skolor och i Malmö har församlingen länge levt med hot och trakasserier. Som Natalie Lantz skriver i Expressen uppmanas nu judar i hela landet att lämna symboler som kippor och davidsstjärnor hemma av säkerhetsskäl. (12/10)
För 75 år sedan märkte den nazistiska regimen judar med en särskild symbol – den gula stjärnan – för att kunna identifiera dem. Nu vänds deras egna symboler mot dem.
Den här utvecklingen måste brytas. Historiskt har judar varit Europas mest utsatta minoritet. De har drabbats av kristna, nationalistiska, kommunistiska och nazistiska förföljelser. I dag finns också en antisemitism med rötter i Mellanöstern, bland grupper som har invandrat från länder där antisemitismen är statsideologi.
Men oavsett om det kommer från höger, vänster eller bottnar i religiös fanatism så kan detta hat aldrig tolereras, relativiseras eller ursäktas. Både Hamas illdåd och Europas långa och blodiga berättelse är påminnelser om hur kort avståndet är mellan hatisk retorik och mordiskt våld.
Uppbrottet från antisemitismen har varit vägen till det moderna väst. Denna väg har bestått i en uppgörelse med de totalitära ideologierna, och en kamp för tolerans, religionsfrihet och mångfald. Att judar kan leva tryggt och i säkerhet är en hörnsten i det demokratiska och post-auktoritära Europa.
Därför måste den antisemitism som nu oförblommerat ger sig till känna bekämpas av polis, myndigheter och inte minst skolan. Dåliga värderingar kan man inte lagstifta bort, utan det handlar om ett tålmodigt och långsiktigt arbete. Som Timbros Andreas Johansson Heinö skrev i sitt nyhetsbrev i veckan: ”Om föräldrar protesterar mot undervisning om Förintelsen: fördubbla antalet lektionstimmar.”
I ett civiliserat samhälle ska ingen minoritet behöva tala i egen sak om sin rätt att slippa hot och trakasserier. Därför är det viktigt att hela samhället sluter upp för Sveriges judar. Här behövs det organiserade civilsamhället, liksom spontana gemensamma och enskilda aktioner. Det handlar om att visa samhörighet och ta avstånd från hatet. Vi har alla ett ansvar att verka för judiska medborgares trygghet, och visa att de är en viktig och självklar del av samhället.
För drygt tio år sedan inleddes kippavandringar i Malmö, som ett sätt att uttrycka solidaritet med judar drabbade av antisemitism: ”Vi vandrar för att gemensamt manifestera den självklara rätten att välja tro och tillhörighet, och bli respekterad för detta av omgivningen”, förklarade Sofia Nerbrand, en av initativtagarna. (SvD 27/8-2014)
När judarnas symboler nu vänts mot dem, så att en del inte vågar använda dem, är detta en väg för andra svenskar att visa sin solidaritet: Vi borde, som Sakine Madon skrev i Corren förra veckan, fylla svenska gator och torg med kippor och andra symboler för judisk tro. (15/10)
Då visar vi att dessa symboler har en självklar plats i dagens Sverige – och att den judiska minoriteten inte står ensam inför hoten och hatet.