Återbruk är för det mesta en bra sak, i alla fall om vi pratar prylar och kläder. En krönika har jag dock aldrig tänkt på att återanvända – förrän nu. Närmare bestämt den som publicerades på den här ledarsidan den 10 juni förra året. Rubriken var ”Vi kan inte kriminalisera allt vi ogillar” och tog avstamp i provokatören Rasmus Paludans bokbålsturné runt om i Sverige och reaktionerna på densamma. Såväl de som valde att reagera med våld och skadegörelse som de som framförde krav på kriminalisering av Paludans handlingar, sprang hans ärenden.
Nyligen har den dansk-svenske uppviglaren varit i farten igen och använt Sveriges känsliga relation till Turkiet i Nato-förhandlingarna för sina sunkiga syften skull. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig och nu har de även kommit utomlands ifrån. Bland annat har svenska flaggan bränts utanför svenska konsulatet i Istanbul. Förmodligen vill flaggbrännarna orsaka svenskar samma djupa kränkthet som de känner inför att våra myndigheter lät Paludan hållas. Förmodligen lyckas de inte, flaggbränder upprör oss inte så mycket.
Men det är inte poängen. Den är i stället att båda sidor om bålet, om man så eldar flaggor eller heliga skrifter, lyckas så pass väl i sitt opinionsbildande att vanliga Svenssons nu förordar inskränkningar i sina egna demokratiska rättigheter. Kort sagt, förbjuda dessa kränkande handlingar.
Hur förmätet det än kan tyckas, ska jag nu citera min text från i somras. Inte för att den är så förträfflig, utan för att budskapet behöver upprepas: Vi kan – får – inte kriminalisera allt vi ogillar eller finner stötande. Det vore lika otjänligt som att förbjuda dumhet. Om samhället och lagstiftaren (riksdagen) börjar rätta ramarna efter upprorsmakare – vem skrattar då sist?
”Varför får han hålla på?” Jag har hört frågan från flera sekulariserade, upplysta personer som jag i varje annat fall skulle ta för frihetsälskande. Huruvida det ska vara fritt fram överallt och hela tiden att elda upp koranen, är inte alls säkert och tillstånd för dessa dumheter avslås faktiskt då och då. Men att i lag förbjuda dumheterna, är en annan sak. Och det skrämmer mig att så många människor är villiga att begränsa sina egna rättigheter.
Kanske är det på sin plats att påminna om det gamla citatet, som tillskrivs filosofen Voltaire: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”. Vi behöver inte gå så långt som att dö för åsikter – eller handlingar – vi inte gillar. Men vi kan väl åtminstone komma överens om att vi fortsätter tillåta dem?
Maria Björk Hummelgren är näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.