Sakta men säkert klarnar valresultaten. I onsdags gav Ulf Kristersson (M) talman Andreas Norlén lugnande besked om att processen för en ny regering går framåt. Även i vår region och de östgötska kommunerna händer det grejer. Här och var har maktskiften börjat utkristallisera sig.
I Linköping står det klart att Alliansen får lämna över till vad som i skrivande stund ser ut att bli en koalition mellan S, MP och kommunvalsraketen Linköpinglistan. I systerstaden Norrköping skriver M historia när partiet tar över styret efter S (det har inte hänt sedan 1991) med stöd av KD och L (som tidigare sjöng i kvartett med S och C) samt Sverigedemokraterna.
En annan politisk kioskvältare är maktskiftet i Ödeshög, där KD suttit vid rodret i fyra mandatperioder. Även om det tappade fem procentenheter blev partiet ändå störst i årets val och förväntade sig att fortsätta på inslagen väg. Men M ville annorlunda och bildar majoritet tillsammans med S och C. Kommunstyrelsens ordförande Annicki Oscarsson sade sig vara besviken, men hade en sak gemensam med kollegorna i andra ”förlorande lag” runt om i landet: de såg lite lättade ut.
Oscarsson liksom statsminister Magdalena Andersson (S), Niklas Borg (M), Olle Vikmång (S) i Norrköping var alla snabbt ute och erkände sig besegrade. Andersson har aldrig varit så tydlig och klar som under pressträffen när hon meddelade att hon tänkte begära sitt entledigande. Såväl Borg som Vikmång accepterade utan vidare krusiduller sina kommande roller som oppositionsråd.
Förstås är det aldrig kul att förlora, men agerandet visar respekt för väljarnas besked. Det hedrar såväl politikerna som den demokratiska processen att de backar när stödet sviker. Dessutom finns ytterligare en aspekt – att styra kostar på. Det finns något som kallas regeringströtthet. Göran Persson (S) fick ge fenomenet ett ansikte 2006, då han efter 10 år som statsminister fick ge sig mot Fredrik Reinfeldt (M). Maktskifte är inte sällan en bra sak, oavsett åt vilket håll pendeln svänger. Strukturer kan ibland behöva rämna.
För den som måste leda länge kan idéerna och handlingskraften svika. Sverige står inför betydande utmaningar – elkris, inflation, gängkriminalitet och krig i vårt närområde, för att nämna några. Goda råd är hårdvaluta. Skulle då sittande styre känna ett stygn av lättnad att lämna över till någon annan, är det blott sunt och mänskligt. Och mänskliga politiker vill vi ha. Samtidigt vilar också ansvar på oppositionens axlar, vilket avgående statsminister klargjorde: alltid redo att ta över. Samt förhoppningsvis alltid redo att bidra och förhandla.
Maria Björk Hummelgren är näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.