För snart tusen år sedan klev Olav Haraldsson i land i Selånger utanför Sundsvall. Han var på väg till Norge för att återta kronan och kristna landet. Efter att ha dödats i Stiklestad fördes hans stoft till Trondheim och snart var helgonkulten kring Olof den helige ett faktum.
I dag finns S:t Olavsleden där man kan vandra i hans fotspår. Efter att under fyra somrar ha gått en vecka i taget – och fortsatt där jag slutade året innan – ska jag denna sommar fullborda min pilgrimsvandring och nå målet som är Nidarosdomen i Trondheim.
För mig som nybörjarvandrare har S:t Olavsleden varit perfekt. Den är så väl utmärkt att man kan vandra utan karta eller kompass och på ledens hemsida finns en interaktiv karta med affärer, restauranger och övernattningsmöjligheter.
Längs med leden hyr lokalbefolkningen ut gästrum och stugor till passerande pilgrimer. Genom att kombinera dessa med camping, vandrarhem och hotellrum, har jag kunnat sova i en bäddad säng varje natt. Även mat har gått att köpa och således har jag varken behövt tält eller stormkök.
Jag inser att det finns en tjusning i att bära med sig allt man behöver. Men jag hade inte kommit i väg om det inte varit för möjligheten att kombinera närheten till naturen på dagen, med civilisationens lyx på natten.
En av alla de som under medeltiden tog sig till Trondheim, var den heliga Birgitta. Till hennes Vadstena går i dag flera pilgrimsleder och där finns även ett pilgrimscentrum som drivs av Svenska kyrkan – en talande bild för hur pilgrimsvandringen numera tilltalar såväl katoliker som lutheraner, liksom agnostiker och ateister som lockas av den inre resa som en vandring kan innebära.
Östergötland är med sitt platta landskap perfekt för vandring. Fjällvärlden har naturligtvis sin unika dragningskraft, men det finns egentligen ingen anledning att svenskar ska åka till Österlen och vandra när Östergötland är minst lika vackert. Målet borde vara att göra Östergötland till Sveriges centrum för låglandsvandring.
Om det glesbefolkade Medelpad och Jämtland kan få till en så utvecklad infrastruktur med boenden som är fallet på S:t Olavsleden, måste det gå att åstadkomma motsvarande på den östgötska slätten. Men det förutsätter såklart en rejäl satsning som medför kostnader. Dock bör det dels gå att ansöka om EU-pengar, dels kommer en tillströmning av turister att generera intäkter.
I sommar slutför jag min vallfärd till Trondheim. Nästa år hoppas jag kunna påbörja en lika välordnad vandring med Vadstena i sikte.
Jonatan Lönnqvist är sångare, lärare och skribent bördig från Linköping.