De senaste tidens protester i Kina borde leda till noggranna överväganden hur man i Europa ska förhålla sig till den allt mäktigare stormakten Kina. På den senaste partikongressen i det kinesiska kommunistpartiet stärkte den sittande presidenten Xi Jinping sin makt genom att bli vald till generalsekreterarene för en tredje femårig mandatperiod. Det innebär också att han fortsätter som landets president. De flesta bedömare är eniga att Xi nu centrerat makten kring sig själv genom att tillsätta lojala personer på ledande befattningar.
Kina är en stormakt som har expansiva intressen inte enbart i förhållande till Taiwan, utan även genom strategiska bolagsköp i olika länder i världen. Landets företag kontrolleras av staten. Det är svårt att konkurrera med företag som göds av statliga subventioner och som har i uppgift att delge staten all information de får tillgång till i andra länder.
Kina har lyckats köpa in sig i viktig infrastruktur i energi -och transportsektorn. Den statsägda kinesiska koncernen Cosco har köpt andelar i Hamburgs hamn trots varningar och kritik. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har inte tagit intryck av kritiken. Det är i sig märkligt med tanke på den politik som Tyskland fram till mars förde gentemot Ryssland, att man inte lärt sig av de misstag man begick när man gjorde sig beroende av rysk olja och gas.
Scholz politik drivs av snäva tyska intressen som inte tar hänsyn till övriga länder i Europa. Om Scholz tror att handel med Kina ska skapa förutsättningar för demokrati så borde han vid det här laget förstå att så inte är fallet. Skyddet av europeisk kritisk infrastruktur diskuterades nyligen på EU-toppmötet i Bryssel. Någonstans börjar EU vakna. Detta bör Sverige som tillträder ordförandeskapet i EU i januari aktivt driva.
Europa måste stärka sitt samarbete och göra sig mindre beroende av Kina. Logiken talar för att Kina kommer ta steg som kan innebära annektering av andra länders territorium. Det är en av anledningarna till varför Kina inte kritiserar Ryssland för folkrättsbrotten och annekteringen av områden i Ukraina. Vi kan inte bortse från Kina men vi ska vara klara över att regimen i Peking har en plan som inte ligger i den fria och demokratiska världens intresse.
Nu när människor börjar demonstrera i Kina för frihet mot restriktioner är det en signal även till oss. Vi har ett ansvar att värna EU och de värderingar det europeiska samarbetet vilar på.
Aleksander Gabelic är samhällsdebattör