Den vanligtvis saklige Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker för Moderaterna, går i ett debattinlägg till storms mot oss som i yttrandefrihetens namn har försvarat rätten att bränna Koranen (Expressen, 20/4). Vi beskrivs som "nyttiga medhjälpare till frihetens dödgrävare". Extra irriterad tycks Hökmark vara på opinionsbildare på "ledande ledarsidor och kulturredaktioner".
Befängt, trams och "denna politiska hysteri" är uttrycken han använder för att beskriva försvarandet av rätten att fritt få bränna en bok. Dessutom skulle vår hållning, enligt Hökmark, bara kunna "frodas i ett fritt samhälle där man aldrig mötts av förtryckets förbud".
Det är tvärtom i ett samhälle ”där man aldrig mötts av förtryckets förbud" man kan intala sig att rätten att häda är en liten struntsak. Människor som upplevt religiös diktatur vet bättre. Ändå vill Gunnar Hökmark "med mildhet i ton påtala" för oss som dragits in i "hysterin" att förtryckta minsann inte vill bränna böcker.
Visst stämmer det att få uttrycker sig genom att elda en bok. Men hur vet Hökmark att ateisten i Saudiarabien, eller feministen i Pakistan, inte skulle vilja ha friheten att göra det utan att riskera piskrapp och i värsta fall livet? I Iran utsattes 35-åringen Javad Rouhi för grym tortyr och är dömd till döden, anklagad för att ha bränt Koranen under protesterna efter mordet på Mahsa Jina Amini (The Guardian, 19/1 2023). Om Rouhi ens har gjort det, eller menat att göra det eftersom han sägs vara i dåligt psykiskt skick, är oklart.
Det är verkligheten i diktaturer som styrs av sharialagar.
Är det då inte skillnad på människor som lever i förtryck, och på en "omdömeslös fjant" som Hökmark träffande beskriver Rasmus Paludan? Självklart är det det. Men i rättssamhällen står vi lika inför lagen. Yttrandefriheten måste vara allas. Även omdömeslösa fjantars, extremisters, foliehattars och övriga stollars.
På sistone har flera moderater med lång politisk erfarenhet, förutom Hökmark även tidigare utrikesministern Carl Bildt och tidigare försvarsministern Mikael Odenberg, argumenterat för begränsningar av koranbränningar. Man anar att det plötsliga engagemanget för att begränsa demonstrationsfriheten kan tänkas ha med önskan om svenskt Nato-medlemskap – grönt ljus från Turkiets Erdoğan – att göra.
Varför hördes annars så få moderater under påskupploppen för ett år sedan? Då rasade moderatledaren Ulf Kristersson tvärtom mot "kriminella gäng och ligister" som aldrig inte skulle få "kväsa yttrandefriheten" (SvD, 27/4 2022).
Enligt Hökmark är det "absurt" att räkna in bokbränning i yttrandefriheten. Det absurda är snarare att vanligtvis kloka personer inte ser den brännande konflikten. Den tydliggjordes redan när författaren Salman Rushdie fick en fatwa för romanen Satansverserna för över tre decennier sedan.
Islamister som tycker att religionen står över demokratin nöjer sig inte med förbud mot bokbränning. De nöjer sig inte förrän karikatyrer och islamkritik förbjuds. Det kvittar vidare vilka motiv man har. När den franske historieläraren Samuel Paty på en lektion om yttrandefrihet ville visa satirtidskriften Charlie Hebdos teckningar, och erbjöd elever som inte ville se dem att inte delta, piskades det ändå upp ett drev mot honom. Han halshöggs 2020.
Det är inte vi som är "nyttiga medhjälpare till frihetens dödgrävare", Gunnar Hökmark, det är ni.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.