"Charlie Wilson’s war" (2007) är något så udda som en hejdlöst underhållande film om politiska processer, diplomati och arbetet för att stoppa kommunismens utbredning.
Charlie Wilson representerade Texas andra distrikt i USA:s representanthus och var känd för sin tämligen frisinnade inställning till sexuella relationer och olika berusningsmedel. Samt att han (enligt filmens Charlie Wilson) representerade ”det enda amerikanska distrikt som inte vill något”. Därmed var han också den amerikanska politiker som sa ja till många politiska initiativ från andra och hade flest gentjänster att kräva åter när han väl hittade frågan han brann för.
Innan Charlie Wilsons krig var USA måttligt intresserade av afghanernas öde eller att de massakrerades av sovjetiska attackhelikoptrar. Innan Charlie Wilson betraktades Sovjets krigsmakt som oövervinnelig. Genom hans insats, och vapnen som levererades, förlorade Sovjet det utdragna och kostsamma kriget i Afghanistan, vilket bidrog till kommunismens fall.
Likheterna mellan Charlie Wilsons krig och vårt stöd till Ukraina idag är fler än olikheterna. Det är inte bara Sovjets obekymrade mördande av civila, och barbarismen mot kvinnor och barn. Inte bara illustrationen av afghanernas starka försvarsvilja, trots motståndarens terrormetoder.
Det är också rädslan för att ett kallt krig utvecklas till ett fullskaligt krig mellan USA och Sovjet. Och USA:s ambivalens i motståndet mot kommunisten, där de gärna säljer plan till dem som tar strid mot fienden men vägrar att sälja radarn som planen behöver för att vara verkningsfulla på riktigt.
Den ukrainska fredspristagaren Oleksandra Matviichuk konstaterade vid årets nobelprisutdelning att kriget i Ukraina inte är ett krig mellan två nationer, det är ett krig mellan två system – det auktoritära och det demokratiska.
Och i det kriget finns flera lärdomar från Afghanistan. Att beväpna rebellgrupper för att besegra en gemensam fiende, är inte en lyckad strategi om man inte fortsätter att stödja utvecklingen i landet efter att kriget är vunnet. Desto bättre att som nu stötta den demokratiska nationen Ukraina i sin strävan för frihet.
En annan lärdom är att kampen för frihet och demokrati ibland kräver långsiktiga åtaganden. Och stora kostnader. Men också att det finns stora vinster att vinna. För ukrainarna. Och för att trycka tillbaka en totalitär regim som hotar allas frihet.
"Charlie Wilson’s war" illustrerar att Ukraina behöver ett långsiktigt stöd. Och att omvärlden behöver en uthållig strategi.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen