Om pensionen i stället investerades hade du fått mycket mer för pengarna. Görs inte detta riskerar dagens unga att bli fattigare än både våra föräldrar och mor- och farföräldrar.
Pensionssystemet utlovar 60 procent av slutlönen i allmänpension, men siffror från Tjänstemännens centralorganisation visar att vi som är 30 år eller yngre inte kan räkna med mer än 40 procent av lönen när vi blir gamla. Inte ens om vi arbetar tills vi blir 70 når vi mer än 53–56 procent (2019). Jag som går i pension om 45 år ska alltså betala in dubbelt så mycket som jag får ut.
Slutspurten till valet blev en tävling om vem som kunde höja pensionen mest, som kulminerade med det så kallade Nooshitillägget – att en miljon pensionärer skulle få höjt garantitillägg med upp till tusen kronor i månaden.
Men problemet ligger inte där. Sverige har EU:s lägsta andel fattigpensionärer. Det finns faktiskt fler fattiga svenskar under 65 än över. De pensionärer som har det riktigt svårt ekonomiskt är drygt 200 000 personer, framför allt änkor över 80 år som varit hemmafruar. Höjt garantitillägg löser inte systemproblemen.
Den stora generationen som är födda på 1940-talet är pensionärer nu. Snart är deras barn 60-talisterna pensionärer, även de många. Då ska pensionssystemet försörja fler äldre än någonsin – samtidigt som vi blir allt äldre och färre jobbar. Den ekvationen går inte ihop.
I dag avsätts varje år 18,5 procent av en löntagares pensionsgrundande inkomst till det allmänna pensionsystemet. Den består av två delar: inkomstpension och premiepension. Inkomstpensionen står för majoriteten av din totala pension, denna betalas direkt ut till dagens pensionärer. Premiepensionen däremot är fonderad, och växer därför med tiden. Pengarna som går till premiepensionen investeras i obligationer och fonder.
Men för att få ut största möjliga av pensionssparandet borde vi följa till exempel Australien och omvandla inkomstpensionen så att bara premiepensionen finns kvar. Alla pengar som betalas in ska investeras. De som redan betalar in till inkomstpensionen får ut motsvarande i “inkomstobligationer”. Pensionssystemet går då upp i statsskulden med motsvarande summa, blir då mer transparent och lättare för vanligt folk att följa. Eftersom pensionerna skulle bli privat egendom skulle de dessutom kunna delas mellan makar. Om detta skrev den liberala tankesmedjan Timbro rapporten ”Fondpensioner” (2022). Att inte ta vara på tiden är som att steka pyttipanna bit för bit.
2019 motsvarade de samlade pensionsavsättningarna närmare 11 procent av BNP, enligt Pensionsmyndigheten. Samtidigt uppger sex av tio att de har dålig koll på sina pensionspengar (Kantar Sifo 2019). Att själv äga sin pension skulle öka incitamenten att hålla koll på sin pension.
Doktor i nationalekonomi, tillika Timbros föredetta chefsekonom, Jacob Lundberg kom fram till att om börsen ger lika god avkastning i framtiden som den gjort de senaste 50 åren kommer unga i dag att få 50 procent högre pension än de hade fått i dagens system. Samtidigt kommer vi kunna omprioritera cirka 250 miljarder kronor om året. Eller ännu bättre, sänka skatten (Timbro 2022). Vi kommer alltså kunna betala in mindre och få ut mer.
Dagens pension följer inkomstökningen, 1,5 procent per år. Sparande har historiskt gett en real avkastning på 5–10 procent. Investerade pengarna ger även bättre möjligheter till riskspridning. Att vara helt beroende av inkomstutvecklingen i ett litet nordeuropeiskt land är inte optimalt.
När jag skrev den här texten letade jag upp hur mycket jag har sparat i min premiepension. 4859 kronor. Om den summan skulle öka med fem procent varje år i 45 år blir det 44 000 kronor. Det är rejäl skillnad. Jag vill precis som ni få bygga upp Östergötland och Sverige, och som tack kunna leva på min pension. Inte att den ska försvinna i ett svart hål. Tid är min generations viktigaste resurs, låt oss ta vara på den.
Johanna Trapp är student i statsvetenskap och nationalekonomi