Ta en maskin som renodlar människans lägsta impulser. Lägg till en manisk miljardär med antisemitiska böjelser. Släpp loss i en miljö av extremister, konflikter och vantrivsel.
Välkommen till X, före detta Twitter.
Det talas mycket om artificiell intelligens. Kanske är artificiell idioti en större framtidsfråga.
Twitter grundades 2006 som en pigg mikroblogg. Max 140 tecken per inlägg, rakt på sak. San Fransiscos trollkarlar, präglade av hippierörelsens dröm om gränslös frihet och kärlek, såg ut att ge världen ännu en gåva.
I det amerikanska valet 2008 twittrade och facebookade sig en osannolik gentleman till makten i USA. Barack Obama, den unge och verserade presidenten för en hoppfull tid.
Privatpersoner världen över fick en rapp kanal för att rapportera om naturkatastrofer, missförhållanden, förtryck. Twitter lanserades som diktatorernas mardröm, inte minst när den arabiska våren svepte över Nordafrika och Mellanöstern 2011.
Tyvärr var det en synvilla.
Folkliga uppror på sociala medier slutade oftast i blod och tårar. Det hade förstås större förklaringar än bara medietekniken, men med tiden växte känslan att Twitters algoritmer var mer intresserade av hat än kärlek.
Det kallas ”engagemang” och är hårdvaluta på uppmärksamhetsmarknaden. Efter börsintroduktionen i New York för tio år sedan dalade Twitters aktie till ett lågvattenmärke 2016. Entré för Donald Trump, den mänskliga motpolen till Barack Obama. Mannen som lyckades ljuga 30 000 gånger under fyra år i Vita huset, och ändå är välkommen tillbaka.
Trump och Twitter var som gjorda för varandra. Idioti väcker mer känslor än förnuft, och känslor är pengar.
Likt många inom politik och medier har jag använt X för att hänga med i nyhetsflödet. Ibland någon intressant opinion som blossat upp, ibland läge att kommentera något eller lägga ut en länk till sina alster.
Skvallervärdet ska inte heller underskattas. Människor är primärt intresserade av människor (särskilt sig själva), och här fanns en pålitlig källa till saftigt material.
Länge kunde man ta det onda med det goda. Att ge sig in i ”debatter” var visserligen meningslöst – ju starkare argument, desto värre okväden tillbaka – men det kändes ändå som en medborgerlig plikt att försöka bidra till sansad ton på torget.
Entré för nästa glappkäft: Elon Musk. Entreprenören som revolutionerat elbils- och rymdindustrin impulsköpte Twitter till överpris, bytte ut namnet, sparkade tre fjärdedelar av medarbetarna och öppnade spjällen.
En lätt förorenad flod förvandlades till ett avloppsdike. Med berått mod.
Efter tre decennier som opinionsjournalist är jag rätt härdad. Dystopiska Twitter-trådar var allmänbildande, som exponering av bittra foliehattar och Putins trollfabriker. Inte minst gav samspelet mellan algoritmerna och våra mörkaste sidor en föraning om den sköna nya världen av artificiell intelligens.
Enligt Europol kommer nio tiondelar av innehållet på nätet att vara AI-genererat inom tre år. Utan radikal reglering och mänsklig mognad kan vi dränkas i en syndaflod av fejk. Dagens konspirationsteorier kommer att likna harmlösa trailers.
I en sådan informationsmiljö gäller det att välja sina strider. För mig blev den 7 oktober 2023 strået som knäckte kamelens rygg. Hamas vedervärdiga terrordåd och Israels vedergällning tog vansinnet på X till en ny nivå. Jag raderade mitt konto, sade farväl till följarna och rekommenderar alla att göra detsamma. Särskilt de folkvalda som borde veta bättre än att surfa på hatets vågor.
Niklas Ekdal är författare och journalist.