På måndag den 26 september samlas den nya riksdagen. Den första uppgiften blir att välja talman – landets högsta valbara ämbete.
Vem som blir talman verkar förbli osäkert in i det sista.
Sverigedemokraternas Björn Söder är en kandidat. SD driver att talmansposten ska finnas med i förhandlingarna med Moderaterna.
Socialdemokraterna, som största parti, gör också anspråk på posten och nominerade i fredags riksdagsledamoten Kenneth G Forslund. S-ledaren Magdalena Andersson håller samtidigt dörren öppen för att släppa fram en moderat talman – om M går med på det högt ställda kravet att sätta sig i överläggningar med S.
I samband med beskedet passade även Magdalena Andersson på att lovprisa den sittande talmannen, östgöten Andreas Norlén. Hon sa: ”han åtnjuter en väldigt stor respekt i riksdagen och hos det svenska folket.” I fredags öppnade även Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för att stödja Norlén.
Andreas Norlén är uppvuxen i Ödeshög, skolad i Mjölby och doktorsexaminerad i affärsjuridik vid Linköpings universitet. Men de senaste fyra åren blev han talmannen med hela Sverige.
Att Norlén i botten är moderat riksdagsledamot på östgötabänken har nästan kommit i skymundan då han antagit rollen som opolitisk ämbetsuppbärare. Och säkerligen vill Moderaterna se honom återvald till posten – inte minst riksdagskandidaten Susanne Nordström i Linköping, som i så fall kommer in i riksdagen.
Hur ska då talmansvalet hanteras? Praxisen ger inte entydig hjälp. Tre olika principer åberopas. Det största partiet, Socialdemokraterna, hävdar att det största partiet ska utse talman. Det näst största partiet, Sverigedemokraterna, anför att det största partiet i det största blocket ska ha posten. Det tredje största partiet, Moderaterna, säger att det största partiet i regeringssammansättningen ska få tillsätta talman.
Så vad göra? En idé är att låta den mest brett respekterade kandidaten väljas till talman. Ungefär som om det var ett presidentval. Och vore inte detta lite befriande? Att för en gång skull premiera en folkvald som inte tar striderna längst på sociala medier utan respektfullt kan tala med alla. Att få en talman som hela riksdagen kan stå bakom – och som respekterar hela riksdagen.
Ett sådant tillvägagångssätt har också stöd i förarbetena till grundlagen, vilket nyligen har uppmärksammats av Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström.
I Grundlagsberedningen står det: ”Med tanke på de omfattande och stundtals ömtåliga uppgifter som åvilar talmannen är det angeläget att hans person bärs upp av ett brett förtroende i riksdagen och av en stark tillit till hans oväld.”
Med andra ord finns det få kandidater bättre lämpade än den sittande talmannen Andreas Norlén. Han lär även vara den enda riksdagsledamoten som har fått över 5 000 personkryss efter att ha bedrivit en valkampanj i vilken han inte kritiserade andra partier.
Orsaken till det var att han ansåg att det skulle krocka med talmansrollen.
Det här strikta hedrandet av ämbetet framstår som typiskt för Norlén. Tillspetsat kan sägas att han förkroppsligar de eviga studentpojkarna som fortfarande i medelåldern är lite för förtjusta i formalia, stadgar och ritualer, för att låna ord från en kulturredaktör i Expressen för ett par år sedan.
Norlén har också visat att han kan hantera en stökig riksdag. Den gångna mandatperioden inleddes med den längsta regeringsbildningen i modern svensk historia. Därefter följde fler regeringskriser, regeringsbildningar och en pandemi. Och vad kan vara ett bättre arbetsprov för jobbet än att ha klarat av det.
Det har också lyfts en hel del socialdemokratiska röster för att stödja Norlén. I en gästledare i socialdemokratiska Sydöstran skriver Joel Stade: ”När den nya riksdagen samlas bör socialdemokraterna avstå ifrån sin traditionella hållning och rösta för att Andreas Norlén får fortsätta som talman. Magdalena Andersson kan därigenom återgälda Thorbjörn Fälldins snygga gest från 1976.”
Det Stade syftar på är att efter Thorbjörn Fälldins (C) valvinst 1976 lät han den sittande talmannen Henry Allard (S) sitta kvar. Fälldins motivering var: ”att herr Henry Allard i alla partier har ett utomordentligt stort förtroende och har utövat talmanskapet med skicklighet och oväld.”
Samma motivering håller för att ge Norlén fyra år till på talmansstolen.
Det är på sin plats att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna gräver ner stridsyxorna och stödjer en kandidat till talmansposten som har brett förtroende i riksdagen. På måndag bör riksdagen rösta för ett omval av Andreas Norlén som talman.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL