Linköping är den kommun i Sverige som har byggt mest på jordbruksmark under 2010-talet, rapporterade Corren i veckan. Totalt försvann 204 hektar.
Det verkar inte heller som att någon förändring är på gång, trots försäkran från de styrande partierna M och S om att värdefull åkermark ska värnas. Enligt antagna detaljplaner ska 577 hektar jordbruksmark exploateras. Fullföljs översiktsplanen kan totalt 1 600 hektar försvinna.
Det här läget är också ganska talande. Det sägs ofta en sak gällande åkermark, men det görs en annan. Ett exempel på det är hur bebyggelsen har krupit nästan fram till E4 norr om Linköping, vilket det på 70-talet varnades för skulle bli resultatet av den nya motorvägens sträckning.
Den uppenbara invändningen är att om Linköping ska växa är kommunen nödd och tvungen att planlägga åkermark för industrier och bostäder. För det är nästan bara åker runt den stora tätorten på slätten.
Utöver förtätning är alternativet att exploatera ekbackar, men dessa är för det mesta skyddade för såväl sin artrikedom som för sina promenadstigar. Och något annat som gör byggnation i kuperade skogsområden svår är alla historiska lämningar som ofta finns i marken.
För går vi tillbaka i tiden så var det på höjderna som människorna bosatte sig. Särskilt gärna satte människor ner sina bopålar i områden där jorden var rik och kunde föda en växande befolkning. Det är därför talande att många gamla städer likt Uppsala, Lund, Skara och Linköping ligger på slätter med goda jordar.
Det vilar således ett ödets ironi över Linköpings – och många andra städers – pågående expansion. Jorden som har varit en förutsättning för städernas etablering fördärvas, samtidigt som det ofta är svårt att få bygga i de lägen där människor har bott förr på platsen.
Det verkar dock sakta men säkert bli alltmer politiskt laddat att bygga på åkermark. I Kinda kommuns förslag till ny översiktsplan pekas åker- och betesmark ut som ”särskilt viktiga att bevara för eftervärlden och ska därför undvika att exploateras.” I Norrköping har kommunen backat från stora exploateringsplaner på åkermark.
Fallet Norrköping är också ganska talande för hur mycket som har ändrats politiskt kring åkermarken. För tio-femton år sedan var uppslutningen stor kring planen att etablera logistikområden på några av kommunens bästa jordar. Idén var att maten kunde importeras från annat håll.
Nu har dock Norrköping nästan helt bytt fot. Så vad var det som fick allt att ändras i Linköpings grannkommun? Två saker sticker ut.
För det första visade det ryska anfallskriget mot Ukraina hur snabbt obalanser på den globala livsmedelsmarknaden kan uppstå. Plötsligt kunde inte tillgången till mat helt tas för given. Det har också blivit tydligt att Ryssland och Kina använder livsmedel som en bricka i säkerhetspolitiken. Och att i det läget fördärva åkermark som kan avkasta tio ton vete per hektar är knappast en insats för rikets säkerhet.
För det andra insåg politiker i Norrköping att kommunen visserligen lockade till sig nya logistikföretag genom att bebygga åkermark, men att priset för det var högt. När åkermarken försvann tvingades en del etablerade och framgångsrika livsmedelsföretag i graven och fler blev ovilliga att satsa på framtiden.
Det här perspektivet är också ett som av någon obegriplig anledning ofta missas – att när åker bebyggs på Östgötaslätten slår det mot några av Sveriges ledande livsmedelsproducerande företag. Det som hotas är länets basnäring.
Ta åkermarken runt Linköping som exempel. Den ger stora skördar, i en såväl nationell som internationell jämförelse. Detta ger goda förutsättningar för företag inom matproduktion. Något som märks i Linköping, med stora arbetsgivare i livsmedelssektorn som HK Scan, Arla, KG:s ägg och Lantmännen.
Det finns även stora industriföretag i regionen kopplade till lantbruket. Det är från Väderstad många av lantbruksmaskinerna som används på åkrarna kommer. Och från andra sidan länsgränsen i söder – från Överum – kommer plogarna. I Linköping växer även nya lantbruksinnovationer fram, inom såväl Linköpings universitets hägn som på Linköpings Science Park med företag som Agricam.
Att värna den goda åkermarken är inte en uppoffring. Tvärtom.
Det är också därför det är så besvärande att framtidsinriktade Linköpings kommun enligt statistiken är sämst i landet på att skydda marken som ger oss mat på bordet och arbetstillfällen på livsmedelsföretagen. Ytterst är det ett hot mot regionens tillväxt.
Edvard Hollertz är tillträdande politisk redaktör i Corren.