De rotlösa ungdomarna söker trygghet i tillvaron

Därför röstar den unga generationen konservativt.

Rotlösare och rotlösare.

Rotlösare och rotlösare.

Foto: Ben Blennerhassett/Unsplash

Ledarkrönika2022-09-27 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om Generation Z hade fått bestämma skulle högerpartierna haft egen majoritet. I skolvalet samlade trion M, KD och SD nästan 60 procent av rösterna, och hos förstagångsväljarna var siffran 53 procent.

Det finns en tendens att se högertrenden bland de unga som ett tecken på karaktärsbrist. De tongångarna hörs särskilt bland Generation X:are och boomers, som är vana vid att ungdomar är vänster. Men de ungas val speglar det samhälle de vuxit upp i. De lutar åt höger för att den konservativa traditionen svarar på deras frågor.

De politiska ideologierna har olika idéer om vad som är samhällets främsta utmaning. Socialismen pekar på materiell fattigdom, och svarar med fördelningspolitik. Liberalismen menar att vårt problem är ofriheten, och erbjuder oss fler rättigheter. Men även om fattigdom existerar i dagens Sverige, och det finns grupper där friheten sitter trångt, så kan detta inte tävla med vår tids grundläggande känsla: Den att världen liksom är i gungning.

Det är just detta som konservatismen adresserar. Den hävdar att den hastiga förändringstakt som präglar det moderna samhället leder till rotlöshet och fragmentisering. Svaret på detta är, menar man, stabiliserande institutioner som familj, gemenskaper, nationen, tradition, religion och/eller en stark stat.

För ett tag sedan diskuterade jag detta med två 20-åringar som beskrev sin tillvaro som ett socialt ödeland. Föräldrarnas drömmar om självförverkligande resulterade i skilsmässor eller att de försvann in i sina karriärer. Kvar blev barnen i en osäker värld utan någon att lita på utom sig själva och möjligen sina vänner.

Läser man valresultatet mot Ungdomsbarometerns senaste rapport syns samma mönster. Den berättar om en generation som plågas av ensamhet, upplever att tiderna blir sämre och oroar sig över om de kommer kunna leva upp till sina egna och omgivningens krav.

Men varför omsätts inte de här känslorna i en politisk kamp för en ny samhällsordning? Engagemanget för att påverka samhället är rekordlågt – 9 procent, att jämföra med intresset för att plugga och tjäna pengar som ligger kring 50 procent. Denna uppgivenhet speglar vår tid: Det är svårt att hitta något hoppfullt projekt att sätta sin tilltro till.

En del förklarar de högerlutande ungdomarna med deras mediekonsumtion. I podden Stormens utveckling pekar Ola Söderholm på högerns dominans i sociala medier, och Hynek Pallas identifierar fram samma mönster i Expressen (19/9). Jag tror dock att man misstar sig om man antar att Hanif Bali, Jan Emanuel Johansson och andra kulturkrigare är orsaken till att unga lutar höger. För detta är trots allt en global trend. De konservativa tongångar som präglar YouTube är snarare tecken på ett mer grundläggande skifte.

Politiken ligger nedströms från kulturen, som Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson gillar att citera. Men den källa ur vilken allting flyter ­– både kultur och politik – är ett samhälles existentiella tillstånd. Man kan sörja de ungas upptagenhet vid det egna livet och prestationen, särskilt med tanke på att det ligger stora globala frågor bakom vår tids osäkerhet. Men det är inte överraskande att de vill hämta hem när allting gungar och vuxenvärlden verkar opålitlig.

Den som saknar framtidstro blir mån om trygghet. Därför fokuserar många unga på sådant som de tänker att de själva kan påverka, som utbildning och karriär. Av samma skäl väljer de politiska alternativ som betonar stabilitet. Om liberaler och socialdemokrater vill vinna tillbaka de ungas röster räcker det inte att de startar egna TikTok-konton. De måste också kunna svara på de frågor som de ställer.

Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria.