Vid den nya simhallen tonar ännu ett nytt hus upp sig, parkeringshuset Neptunus. Det är en stor låda med vissa vita partier, och andra där det ser ut som fastlimmade glasspinnar. Neptunus har av föreningen Arkitekturupproret kallats Magplasket, just på grund av vad de menar är husets fula yttre.
Arkitekturupproret är en ideell förening som motsätter sig en förfulning av städer. Föreningen har en Facebookgrupp med över 66 000 medlemmar och delar varje år ut Kasper Kalkon-priset, som efter en omröstning på hemsidan korar årets fulaste nybygge. I år är alltså Neptunus en av kandidaterna. Men är modern arkitektur alltid ful? I ett samhälle där vi snart har “modepolis” i våra visitationszoner, ska vi ha stillagar på våra hus också? Det finns ett par vis att se på det här.
Å ena sidan måste var och en ha rätt till att bygga på sin egen mark, åtminstone inom det kommunala planmonopolets ramar. Kan man inte det inskränks äganderätten. Men städer är också mer än bara flera hus på samma ställe. En stad kan ha en speciell känsla, som skiljer den från andra städer. Urbana geografer, som forskar på städer, brukar prata om att hus och gator blir mer än en plats, det blir som ett rum.
I det offentliga rummet kan det finnas andra krav än i det privata, men att det ska vara trevligt håller nog de flesta med om. Marken inne i stan ägs ofta av kommunen, inte av privatpersoner, vilket innebär att den ägs gemensamt av alla oss invånare i kommunen. Borde man få tycka till mer av den anledningen?
Det går såklart alltid att påpeka att skönhet är olika för olika personer. Men människor i allmänhet verkar uppskatta den lite äldre arkitekturen, 1930-tal och tidigare. Hus som byggdes på 1980-talet verkar dessutom rivas i förtid, någonting som bland annat Sveriges Radio rapporterat om. Om detta beror på att husen är fula eller om de är dåligt byggda vet vi inte, men när vi lägger gemensamma pengar på någonting är det bra om det uppskattas av så många och så länge som möjligt. Även ur ett klimat- och ekonomiperspektiv är det smart att bygga hus som kan stå länge.
Sedan ska man vara medveten om att likt allt annat så finns det fördelar med friheten att få testa sig fram, det är så nya stilar föds. Politiker som bestämmer vad som är framtiden är sällan lösningen.
Tydliga ramar med fria spelregler verkar vara ett bättre sätt att styra byggnadsstilen. Vissa kommuner försöker med just det. I Lund har man byggt bostadshus i äldre stil på Tomegapsgatan, för att de ska passa in i omgivningen. I Helsingborg, som liknar Linköping i storlek, finns riktlinjer från samhällsbyggnadsnämnden som säger att man får bygga hur man vill, men huset måste passa med den kringliggande arkitekturen. Det fungerar i Helsingborg eftersom stadskärnan är byggd i en klassisk stil. På det viset bygger man inte bort stadens känsla.
Hus är trots allt mer än lådor vi bor i och kulisser vardagen spelas emot, de skapar känslan i en stad.
Johanna Trapp är student i statsvetenskap och nationalekonomi. Hon är från Vårdsberg.