Likt många andra har jag nyligen sett den verklighetsbaserade dramaserien Smärtpunkten på SVT. Den skildrar Lars Noréns arbete med pjäsen 7:3 som framfördes av fångar på Tidaholmsanstalten och serien slutar med de fasansfulla polismorden i Malexander för 25 år sedan.
Intrycket är att Norén förfördes av idén om att internerna skulle spela sig själva – att det fanns en övertro på vad som skulle kunna uppnås genom att söka det autentiska. Men det som är konstens styrka är ju ofta att den hjälper oss att se bortom horisonten. Det var därför som 1800-talets romantiker menade att det drömda i något avseende är lika sant som det vi kan se och ta på.
Norén var onekligen naiv. Men alternativet till naivitet måste inte vara cynism. Fastän jag är anhängare av hårda straff, vill jag värna varje människas okränkbara värdighet. Om vi menar allvar med att försöka hjälpa de som sitter inlåsta att en dag återvända till ett hederligt liv, måste det i fängelset få finnas en strimma av ljus som påminner om att det finns andra värden än snabba pengar och ett stort våldskapital.
Jakob Grubbström känner jag från körlivet i Stockholm. Han har återkommande gästat Skänningeanstalten och med hjälp av finansiering från Skådebanan lett körsång med de intagna. Jag var faktiskt själv vidtalad om att följa med och tillsammans med ytterligare en professionell sångare vara med som stöttning och inspiration, men då fanns det inte pengar. Därför gläder det mig att Grubbström, numera director musices på Linköpings universitet, nästa vecka tar med sig fyra korister från Linköpings studentsångare till körövningen på anstalten.
Varför människor väljer att begå brott finns det många förklaringar till. Tittar vi på den i dag så aktuella gängkriminaliteten är det dock uppenbart att känslan av tillhörighet är en viktig faktor. Samtidigt som vi slår ned stenhårt på gängen, måste vi således erbjuda goda alternativ.
Manlig gemenskap behöver inte vara toxisk. Den som sjunger i en manskör är definitivt en del av en testosterontung verksamhet, men där det manligt kraftfulla omvandlas till övertonsrik sång och där den feminint klingande falsettrösten är en lika värdefull tillgång som de mullrande bastonerna.
Att tro att fångarna på Skänningeanstalten ska gå direkt från muck till att börja sjunga i kör en gång i veckan är naturligtvis utopiskt. Men förhoppningsvis kan Grubbström och hans studentsångare stärka några i förvissningen om att det finns ett liv utanför murarna som är fyllt av skönhet och mening.
Jonatan Lönnqvist är sångare, lärare och skribent bördig från Linköping.