När man läser Annie Lööfs nyutkomna bok ”Också Annie” (Forum, 2023) undrar man framför allt hur hon har orkat med alla hot och allt skit genom åren.
Mördaren Theodor Engström hade inför Almedalsveckan 2022 valt ut Ing-Marie Wieselgren, SVT:s Hanna Stjärne och Annie Lööf som sina måltavlor. Lööf var på plats i Almedalen den dag han gick till attack, men offret blev som bekant en annan.
Det fruktansvärda mordet på Wieselgren påminner Lööf om att det lika gärna hade kunnat vara hon.
Början på Lööfs politiska karriär var desto ljusare. Hon kryssade in sig i riksdagen som bara 23-åring 2006, och dubblade sina personkryss i valet 2010. ”Jag har alltid varit väldigt flitig, effektiv och resultatinriktad”, skriver hon.
Citaten från Lööfs dagboksanteckningar från laddade politiska möten under den förra mandatperioden är förstås underhållande. Som när det ”första riktiga samtalet” ska äga rum mellan C, L, MP och S, startskottet för det som senare ska bli Januariavtalet. På mötet, som är mycket stelt, fäller plötsligt Magdalena Andersson följande kommentar: ”Vi vill inte heller vara här”. I sina anteckningar skrev Lööf: ”Surrealistisk stämning, kändes olustigt, de erbjuder oss att bli småsossar”. Senare, vid ett annat möte med dålig stämning, ska Andersson ha sagt att ”Ja ja, skriv vad ni vill om skatterna, det kommer inte hända ändå”.
Ändå gick förhandlingarna med S framåt. Stefan Löfven överraskade Lööf positivt med att minnas att hon ville ha mjölk i kaffet. Möten med M-ledaren Ulf Kristersson går sämre om man får tro Lööfs anteckningar: ”ULF EXTREMT SUR”. Och miljöpartisterna beskrevs som ”trotsiga ungar”, ”hopplösa” att samarbeta med.
Efter att Decemberöverenskommelsen föll ändrade Kinberg Batra, M-ledare 2015-2017, policy om Sverigedemokraterna. Man skulle nu kunna tala med partiets företrädare i riksdagens utskott, i frågor där man tyckte någorlunda lika, meddelade hon.
I "Också Annie" skriver Lööf om sin besvikelse, men även att hon på ett sätt förstår Kinberg Batra. ”Som partiledare är man inte bara sig själv utan i första hand utan företrädare för sitt parti", skriver Lööf. Det låter nästan som att Kinberg Batra skulle ha gått emot sina egna övertygelser.
Det är inte intrycket man får när man läser Kinberg Batras egen bok "Inifrån" (Bonniers, 2018). Där beskriver Kinberg Batra däremot hur påhoppad hon blev för partiets nya SD-hållning. Det skrevs i tidningar att M-ledaren skulle "skämmas", om ”frukost i det bruna” och i en teckning på Dagens Nyheters ledarsida tecknades hon hånglandes med Jimmie Åkesson.
Så sent som inför valet i fjol berömde Kinberg Batra Liberalernas Anna Starbrink som hade närmat sig sitt partis hållning och sagt att "Vi kan inte fortsätta ha en situation i Sverige där partier inte kan göra upp, fast man tycker rätt så lika." Kinberg Batra twittrade då: "Det tog några år och olika turer, hörni. Men, bra av @AnnaStarbrink i @dagensindustri" (26/8).
Det är som att Lööf har svårt att få ihop att bra och frihetligt sinnade personer faktiskt kan landa i en annan slutsats än Lööfs om SD.
När hon tittar tillbaka "med facit i hand", ångrar hon att hon inte gjorde mer för att bevara Januariavtalet och rädda Löfven som statsminister. Att vilja blockera SD från inflytande är vad hon kommer – och verkar vilja – bli ihågkommen för som politiker.
Berättelsen om ”en enkel tjej från landet utanför Värnamo” som hamnade i toppolitiken är på många sätt fin. Även om priset – hoten och hatet mot henne – blev obehagligt och orättvist högt.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.