Föreställ dig att du står vid en flod, och plötsligt upptäcker en människa som flyter förbi och ropar på hjälp. Du dyker i och släpar henne till strandkanten, men precis när ni kommit upp ser du en till. Och när denna har bärgats ännu en. Och så fortsätter det.
Efter ett tag kommer du fråga dig varför folk hamnar i vattnet? För att få svar måste du söka dig uppåt, längst floden, och finna orsaken till att folk trillar i.
Det här är en bra bild av kampen mot mental ohälsa i Sverige. I dag är floden full av människor som kämpar för att inte sjunka: Utskrivningen av antidepressiva läkemedel ökar, allt fler gymnasieungdomar rapporterar ett sämre mående och stressrelaterad psykisk ohälsa är den vanligast orsaken till sjukskrivning.
De institutioner som arbetar med att dra människor ur floden klarar inte sitt uppdrag. Det beror delvis på att de är underfinansierade, men också på att uppdraget är svårt. Att läka själen klarar varken psykologer eller psykofarmaka i en handvändning.
Därför behöver vi söka oss uppåt längst floden och arbeta förebyggande, så färre ramlar i. I förra veckan tog regeringen ett steg ditåt, när man meddelade att man vill utveckla den existentiella hälsan i Sverige. Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att göra den till en del av folkhälsopolitiken.
Existentiell hälsa är ett ganska nytt begrepp i det svenska samtalet om hälsa. Det innefattar förmågan att tro och känna tillit till livet, något som kommer till uttryck i en känsla av hopp, samhörighet och mening. Den som har en god existentiell hälsa är givetvis inte skyddad från vare sig sjukdomar eller andra sorger. Men när livet drabbar har man något att hålla i, så att man inte faller handlöst.
Religionspsykologen Cecilia Melder har arbetat mer än de flesta med existentiell hälsa i Sverige, och beskriver dess betydelse så här: ”En person med god existentiell hälsa mår i allmänhet bättre och upplever ofta livet som meningsfullt, även om man drabbas av sjukdom eller sorg.” (Dagen 31/8-2018)
Redan på 1980-talet talade WHO om ”spiritual health”, men på våra breddgrader har den existentiella hälsan har betraktats som irrelevant eller omöjligt att påverka. Den här motsträvigheten är märklig, för egentligen är det ju självklart att den som upplever att livet är meningsfullt också mår bättre. Men det är sant att existentiell hälsa är svår att påverka. Det finns inget enkelt recept att skriva ut.
Socialminister Jakob Forssmed berättar att regeringen kommer arbeta med den existentiella hälsan i nära samverkan med civilsamhället och inte minst kyrkor, eftersom de har en lång tradition av att ägna sig åt dessa frågor.
Det är välkommet – och en påminnelse om att man inte behöver vänta in en statlig utredning för att börja arbeta med sin egen existentiella hälsa. Forskare har pekat ut samtal om livets stora frågor som ett bra sätt att göra det. Att gå med en bokcirkel, starta en filosofigrupp eller söka sig till en samtalsgrupp i en kyrka har goda hälsoeffekter.
Den psykiska ohälsan är vår tids största men mest ignorerade samhällsproblem. Regeringens arbete med existentiella hälsa är ett välkommet initiativ – men det inte tillräckligt. Det krävs ett helhetsgrepp, där vi ställer oss frågan hur vi skapar ett samhälle där färre hamnar i floden. Att förhindra det kräver ekonomisk jämlikhet, kortad arbetstid, ett rikt kulturliv och ett starkt civilsamhälle.
Om 1900-talets stora politiska fråga gällde den materiella bristen, handlar 2000-talets om den själsliga fattigdomen. Det vår tid behöver är en politik för själen.
Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria bosatt i Bestorp.