Vi har sett en rysk militär uppladdning mot Ukraina. Det som kunde tas för en ren maktdemonstration med stridsvagnar och artilleripjäser förändrades när alla stödresurser, som krävs om man skall genomföra verkliga strider, också fördes in i gränsområdet. USA sände fartyg till Svarta Havet och ryssarna svarade med att förbjuda sjöfart på ”sitt eget territorialvatten”, vilket kan vålla besvär eftersom USA inte har erkänt att Krim tillhör Ryssland.
Så meddelade den ryske försvarsministern Shoigu att syftet med den ryska ”övningen” var uppnådd och att förbanden skulle återgå till sina utgångslägen och det skulle vara genomfört den 15 maj. Nu återstår att se om ”bara ord det är och bara vind”.
Men låt oss fundera en stund över vad vi egentligen har observerat. Varför gör man sig besväret och varför tar man de stora riskerna för incidenter när man marscherar upp med drygt 100 000 man till ett omstritt område i nära kontakt med de ukrainska förbanden?
Säkerhetspolitiska kommentatorer lyfter oftast fram följande skäl:
A) Putin vill testa USA:s nye president.
B) Han vill tvinga fram eftergifter av Ukraina, kanske både vad gäller självständighet för utbrytarområdena i öster och att stoppa vidare försök att bli Nato-medlem.
C) Putins opinionsstöd faller fortlöpande och han behöver en ”kris för nationell samling”.
Alla dessa alternativ är möjliga. Men jag vill gärna lyfta fram några tankar kring det ryska agerandet som är mer oroande. De ställer dock krav på en långsiktig planering. Upprepade stora övningar kan vara att långsamt värma grytan med grodorna så de vänjer sig till dess det är för sent att hoppa ur. Men stora övningar som främmande underrättelsetjänster observerar kan möjligen utnyttjas med ett helt annat syfte.
Man kan tänkas sig att ett antal artilleripjäser och stridsfordon, som är svåra att föra fram oupptäckta, döljs och lämnas kvar tillsammans med förrådsställda resurser. Att sedan tillföra personal kan då ske utan att det upptäcks, vilket gör det möjligt att starta ett överraskningsanfall på en tidpunkt man väljer. Stora initiala framgångar kan skapa tid och rum för tillförsel av ytterligare och styrkemässigt avgörande stridskrafter.
Men det kräver att ryssarna vidtar ett antal mått och steg. Det behövs kunskap om ukrainsk beredskap, säkra väderprognoser om täta moln som skydd mot satellitspaning samt en benhård radiotystnad. Man kan bara hoppas att Ukraina har duktiga agenter på marken med goda kontakter, vilket borde vara fallet.