Här följer ett axplock från min gångna vecka, en inblick i vad jag möter i mitt jobb.
Förtvivlad kvinna i telefon
Jag svarade på nyhetsbordets telefon i måndags och hörde på första meningen att det var en förtvivlad människa i andra änden. En äldre kvinna boende i Östergötland.
Hon beskrev hur hon gjorde allt hon kunde för att isolera sig enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
– Jag är van, digitaliseringen har redan fjärmat mig från samhället, men det som hände idag blev droppen.
Kvinnan började gråta, hennes röst sprack, när hon berättade för mig om sitt besök i hennes kvartersbutik. Där bad hon personalen i kassan hjälpa henne plocka ihop varor medan hon väntade vid kassan.
– Vi är ju tillsagda att hålla oss undan så jag ville inte gå in i affären. Men vad ska jag göra? Jag har ingen som kan handla åt mig och affären vill inte hjälpa mig.
Jag sa att jag tycker hon borde gå in i affären och handla. Att det framstod som enda möjliga lösningen för henne.
– Men vi får ju inte! sa hon gråten.
Vill du berätta om detta i tidningen?, frågade jag.
– Nej, då kommer jag aldrig mer kunna gå till affären, men jag vill att ni uppmärksammar problemet, att vi är en grupp människor som knuffas undan av samhället. Vi som inte är digitaliserade och nu inte ens får röra oss ute.
Jag berättade för damen om de stöd som finns, organisationer som hjälper till med bland annat hemkörning av matkassar, så som exempelvis flera kyrkoförsamlingar gör, men tyvärr grät hon även när vi sa hej då.
All heder till alla er som hjälper de äldre.
Som det finaste solsken
Stefan följde mitt journalistliv väldigt noga. Han läste allt jag skrev och när jag rörde mig i Linköping, på gator och torg och idrottsarenor, så kunde jag plötsligt på avstånd se honom komma emot mig, som det finaste solsken och med ett leende så brett att det knappt rymdes i hans ansikte.
Vi pratade mest om Corren och LHC. Stefan berömde alltid Corren, frågade hur alla på sporten mådde, och älskade att höra detaljer som "Auer skriver om skidor i Sya idag och i morgon ska Bergsten intervjua Mårtensson". Då lyste hans ögon. Favoritlaget var han mer kritisk mot, så som supportrar ofta är. För två år sedan gick Stefan plötsligt bort. I veckan fick jag mejl från hans föräldrar, de hade hittat bilder Stefan hade tagit, oerhört fina bilder som underströk vårt starka band.
Hoppas du läser detta där du är nu, Stefan. Du betydde mycket för mig också, du spred en unik kärlek omkring dig och jag är för evigt tacksam att jag fick del av den.
Därför är inte Corren gratis
Många människor tycker att Corren borde vara gratis. Jag vet inte om de människorna går runt hos andra företag, som butiker och serviceinrättningar, och kräver samma sak, men till oss vänder sig ofta människor med det kravet.
I veckan talade jag med en trevlig kvinna som tyckte att hon var värd en gratisperiod av Corren.
Jag sa då det jag alltid säger i den här frågan, att vi är ett affärsdrivande bolag, utan statligt presstöd, som bara finansieras av prenumerationsavgifter och annonser. Vi är beroende av båda delarna och nu i coronatider, när annonsaffären tagit enormt mycket stryk, så tvingas vår moderkoncern NTM varsla och permittera för att inte gå i för mycket förlust. Ska vi även ta bort prenumerationsavgiften så måste vi varsla och permittera många fler.
Strax efter det här samtalet blev jag uppringd av en person i fastighetsägarbranschen. Han vittnade om exakt samma diskussioner, hur hans bolag nu möter människor som vill ha företagets service, alltså dess fastigheter, gratis.
Det är lovvärt med företagare som ger bort sina produkter eller tjänster, inte minst i dessa tider, men vårt bolag har tyvärr inte de ekonomiska möjligheterna.
Vi är helt beroende av våra prenumeranter och samarbetspartners.
Om vi inte skapar en lokaljournalistik som människor betala för så överlever vi inte.
Tack till er prenumeranter
Till sist vill jag därför rikta ett varmt tack till er prenumeranter. Tack för att ni är med oss och tack för all kärlek, uppskattning, ja till och med "Dagens ros", som ni så ofta ger oss. Vi publicerar inte "Dagens ros" som ges till oss Corren-medarbetare, vi prioriterar att ge utrymmet till andra än oss själva, men ni ska veta att de når oss och värmer. Det är ju för er prenumeranter vi jobbar dygnet runt, året runt, så ingen uppskattning betyder mer än den vi får från er. Tack!
Glad påsk!