Och så hände det igen. En minister som ursäktar sig med att ha varit ”naiv”. Den 23 maj i Expressen var det socialminister Lena Hallengrens tur. Hon uttryckte att hon ”möjligen lite naivt” hade trott att det skulle gå att genomföra de utlovade 100 000 coronavirustester i veckan.
Vad hon bedömde som ”möjligen lite naivt” från sitt håll är för min del mindre viktigt. Vad som däremot besvärar mig är att hon är ytterligare en minister som tycks anse att det är en rimlig ursäkt för en minister att vara ”naiv”.
Jag har länge gått och funderat på varför politiker använder just begreppet ”naiv”. Varför säger de inte att de gjort en felbedömning. Eller att de helt enkelt gjort fel. Varför detta eviga tjat om att vara ”naiv”?
I mer än ett avseende är ”naiv” det sista en politiker i allmänhet och en minister i synnerhet bör vara, enligt min mening.
Ett barn är naivt. Att vara naiv är att vara oerfaren. Oskyldig helt enkelt. Naivitet kan anses vara vackert. Någon som är naiv kan upplevas som oförstörd eller opåverkad av verkligheten.
En politiker ska däremot vara tillräckligt erfaren för att kunna fatta svåra beslut i svåra situationer. Verkligheten, oavsett hur den formuleras eller beskrivs, är en politikers utgångspunkt. Det innebär att en politiker måste vara den direkta motsatsen till att vara naiv vilket också väljare rimligtvis förväntar sig att politiker förstår.
En politiker som inte förstår att naivitet är motsatsen till vad det politiska uppdraget kräver bör naturligtvis inte söka medborgares förtroende. Om det ändå skett så bör avslöjandet att en politiker är naiv leda till att den omedelbart avgår.
Men vad betyder det då om en politiker egentligen vet att politikerns uppdrag är motsatsen till att vara naiv men ändå använder sig av begreppet som ursäkt för ett misstag?
Ingen vet ju vad som rör sig en annan människas huvud. Men jag misstänker att det är ett försök till att framstå som just oskyldig. Ett försök till att vädja till väljarens känslor och be om nåd. Som barn gör ibland när det tas på bar gärning och säger att de inte visste att vad de gjort är fel, förbjudet eller farligt.
Om mina misstankar stämmer så är det mycket allvarligt. Det skulle nämligen innebära att politiker vilka beskriver sig som naiva tror att det räcker för att väljarna ska förlåta dem. Vad det säger om förväntningarna politiker tycks ha på väljarna behöver inte skrivas ut. Men det är långt ifrån smickrande för politikerna.