Visst är det härligt att predika för redan frälsta, men det kan också anses som bortkastad tid. Så är du redan bevandrad i Almedalens uppsidor, kan du lägga tiden på något annat än den här texten. Du som är Almedalsagnostiker eller rentav antagonist, hoppas jag vidgar sinnet en smula och läser vidare.
Almedalsveckan har kallats för mycket; mediecirkus, kändiskollo, rosédimma. Ja, listan på skällsord och nidbilder kan göras lång för dessa sommardagar när Visby står i samhällsrapporteringens centrum. Med onsdagens förskräckliga, dödliga knivattack på Donners plats riskerar också hjärtat av Almedalen – öppenheten – att kritiseras och förvanskas.
Visst tål politikerveckan i Visby kritik, i viss mån är den berättigad. Prisnivån på hyra av boende och seminarietider är ofta hutlös. Vill demokratifestivalen fortsätta vara en öppen folkfest, bör den säkerställa att folket har möjlighet att delta. Samtidigt, så länge som utbud möter efterfrågan kommer det inte vara billigt att delta. Det kallas marknadsekonomi.
Men i rättvisans namn måste priset även vägas mot vad man får för pengarna. Almedalen erbjuder en fantastisk miljö där besökare kan springa på i stort sett vem som helst som vanligtvis rör sig i helt andra (makt)korridorer. För att inte tala om den åtkomliga kompetensbanken som breder ut sig i trädgårdar, tält, ruiner och restauranger. Likt ett tilltaget smörgåsbord av kunskap – bara att ta för sig! Nu för tiden livesänds dessutom många av seminarierna, vilket höjer tillgängligheten ytterligare.
De där fördelarna med politikerveckan känner vi till. En annan vinning som det inte talas lika mycket om är mötena mellan seminarierna, talen och allt annat som finns i det offentliga programmet. Men i år har jag hört flera personer från näringslivet och offentliga organisationer berätta hur många tiotals resor till Stockholm de här dagarna i Visby sparar dem. Tid, pengar och klimatavtryck kvar på kontot, med andra ord.
Fullspäckade dagar, inte nödvändigtvis med medverkan i seminarier eller mingel, utan faktiska, inplanerade möten. Och med det sagt; de spontana mötena som sker på gatan eller vid de hundratals mingel före och efter partiledartalen i Almedalsparken, ska inte underskattas! Ja, fnys om du vill, men affärer görs och beslut fattas mellan människor. Och i Almedalen möts… just det, människor.
I tider när demokrati, frihet och liberala värderingar hotas är värdet av öppna mötesplatser som de Almedalen erbjuder mer värt än någonsin.
Maria Björk Hummelgren är näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.