Vi är inga grottmänniskor

Vår samlade kraft framåt skapar nya sätt, tankar och normer.

Grottstadiet är förbi.

Grottstadiet är förbi.

Foto: ERIC CABANIS

Krönika2020-09-15 12:59
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

En kvinnlig gymnasist intervjuade mig på temat jämställdhet i bolagsstyrelser. Hon frågade om jag någonsin blivit annorlunda behandlad i arbetslivet för att jag är kvinna. Mitt svar var nekande, vi lever ändå i en förhållandevis modern värld. 

Sedan berättade jag att det finns teorier om varför kvinnor hamnat i underläge under så lång tid av den mänskliga historien. När vi levde i grottorna fick de kvinnor som var fogliga och underkastade sig ett liv i grottan, flest barn. De kvinnor som sökte jakttroféer med männen, fick färre barn. Vi har omedvetet avlat på undergivenhet på den kvinnliga arvslinjen. Det blev tyst i luren. 

Lagar och regler finns nedtecknade att förstå med viss tydlighet. Normer däremot, är ett osynligt mönster av nedärvda beteenden och värderingar som man knappt vet om förrän man bryter mot dem. Men de är i ständig förändring. Få höjer idag på ögonbrynen åt en kvinna i karriären vars man tar större ansvar hemma. Enkönade styrelser eller valberedningar känns dammiga. En kvinnlig ordförande finns i varannan statlig bolagsstyrelse, även om siffran är sämre i näringslivet. 

Nytänkande krafter drar konservativa värderingar framåt. Det som var otänkbart för hundra år sedan, som utomäktenskapliga barn, upprör få idag. Det som är otänkbart, eller åtminstone anmärkningsvärt idag, kommer vara normalt om ytterligare hundra år. 

Den grupp i samhället som definierar samtiden – och har makten om normer och värderingar - måste vidmakthålla historier om varför för det är rätt och bra att just de ska dominera. Några exempel på grupper som genom tiderna varit skickliga på detta: män, välbärgade, vita, vuxna, smarta, intellektuella, religiösa. 

Om förändringar ska ske är det praktiskt att få med dem som för tillfället definierar samtidsberättelsen. När slaveriet avskaffades, betalade Storbritannien ut stora pengar till slavägarna för att kompensera dem ekonomiskt för deras förlust av egendom. Ett oaptitligt exempel - som dock möjliggjorde förändringen. 

En samhällelig chock ger också momentum för accelererad förändringstakt. Coronapandein har öppnat ögonen på många människor samtidigt och vår samlade kraft framåt skapar nya sätt, nya tankar, nya normer. 

Vi kan inte backa bandet, vi är redan på en ny plats. Dagens makthavare bör inte bara definiera samtiden, utan också visa på en ny vision om framtiden där både män och kvinnor lämnat grottorna bakom sig och tillsammans skapar riktig jämställdhet. I styrelserna, i ägandet, i arbetslivet och nu när vi är i politisk halvtid, varför inte på statsministerposten.