Hur ska egentligen hanteringen av coronakrisen bedömas? Både Lena Hallengren och Anders Tegnell har uttryckt att antalet döda inte är något vidare viktigt framgångsmått, samtidigt som det dött fem-tio gånger fler personer i Sverige jämfört med våra grannländer. Vi närmar oss italienska siffror.
Regeringen har också båda berömt Sveriges strategi, utan att kunna peka på konkreta fördelar med den, jämfört med andra länder. Faktum är att det är svårt att utröna vad som är Sveriges strategi. Beskeden har varit mycket förvirrande. Ni får röra er, men ni ska inte. Ni ska stanna hemma, men behöver inte.
Riskbedömningarna har också förändrats. Det var ingen fara att åka till Italien. Sedan var det farligt. Barn skulle gå i skolan, sedan skulle de inte det. Det var helt okej att besöka äldre, sedan var det inte det. Barn smittade inte, sedan gjorde de det. Personer utan symptom smittade heller inte, tills de gjorde det.
Det finns fortfarande ingen infrastruktur för utbyggd testning av befolkningen, trots att det funderat väl i andra länder. De 22 forskare som skrev en varnande debattartikel avfärdades som lögnare, men deras siffror har visat sig stämma betydligt bättre än Folkhälsomyndightens, som konsekvent underskattat dödligheten.
Trots detta beskrivs den svenska strategin som både framgångsrik och tydlig. Är det någon som tror på det längre?
Den ekonomiska hanteringen av krisen har också varit under all kritik. Regeringen släpar fortfarande efter med åtgärder. Den bemyndigandelag de fick igenom nyligen, där regeringen ska kunna stänga exempelvis alla restauranger eller gym i landet, och fråga riksdagen först i efterhand, saknar helt ekonomiska garantier till alla de företag som drabbas av nedstängning.
Regeringens framtida beslut riskerar alltså att slå ut hela branscher med ett penndrag. De har ingen plan för att förhindra detta.
Regeringen flyr sitt ansvar i krisen genom att luta sig på Folkhälsomyndigheten. Den är inte allsmäktig. Sverige måste vara ödmjuka inför det faktum att båda andra länder och andra experter har valt strategier minskat dödlighet och spridning betydligt bättre än Sverige. Andra länder har också sjösatt betydligt större och mer omfattande räddningspaket för ekonomin.
Ytterst ansvarig för detta är Stefan Löfven, även om det är tydligt att han gömmer sig bakom andra ministrar och myndigheter. När detta ska granskas riskerar domen att bli hård.