Bernie Sanders som inte ens är medlem i det demokratiska partiet fick flest röster i partiets primärval i Iowa och New Hampshire. Det ser onekligen ut som en framgång. Det är i själva verket en flopp.
Inför förra presidentvalet då Sanders bara behövde slåss mot Hillary Clinton vann han braksegrar i bägge dess stater. Den här gången är han bara en hårsmån före sin hittills mest framgångsrika medtävlare Pete Buttigieg.
Joe Biden som Trump försökte få Ukraina att svärta ner har inte rosat marknaden i de här tidiga primärvalen. Det kan bero på att allt ståhej kring kongressåtalet mot Trump kan ha gjort många väljare (helt orättvist) skeptiska till Biden. Men än är det alldeles för tidigt att förutspå någon utgång av Demokraternas primärval.
Att det gick bra för två kloka och inte lastgamla politiker som Buttigieg och senator Amy Klobuchar i New Hampshire är något som jag gläds åt. Det vore roligt om Demokraternas val av presidentkandidat i slutändan stod mellan de två.
Pete Buttigiegs största problem är att han är både ung och politiskt oerfaren. Att vara borgmästare i en stad långt mindre än Linköpig är inte någon stark merit när man vill leda världens fortfarande främsta supermakt. Buttigieg är också bara 38 år. Någon så ung president har USA aldrig haft.
Att Buttigieg trots denna blygsamma meritlista lyckats slå sig fram till en toppplacering bland presidentkandidaterna säger mycket om hans förmåga att göra intryck på väljarna. Det har inte skett genom någon skrikig kampanjretorik. Buttigieg har tvärtom varit genomgående lågmäld, men precis och konsekvent i sin förkunnelse. Om man vill hitta en motpol till Donald Trump är inget val lämpligare.
Också Amy Klobuchar har framstått både saklig och kraftfull i sina debattframträdanden. Som senator från Minnesota har hon uppenbarligen en långt större erfarenhet av nationell politik än Buttigieg. Men i de nationella opinionsundersökningarna har hon hamnat långt ner. Inte heller Buttigieg har bra siffror i dessa undersökningar.
Men som primärvalen i Iowa och New Hampshire visat kan allt förändras över en natt. Redan den 3 mars kan de flesta av Demokraternas presidentkandidater tvingas erkänna sig besegrade. Den dagen hålls nämligen primärval i hela 15 amerikanska delstater. Men ingenting är säkert. Somliga spekulerar i att ingen gått ur primärvalen som entydig segrare inför Demokraternas partikonvent där partiets presidentkandidat ska krönas.
Kommer det att gynna Trump? Många tror det, men det kan lika gärna vara tvärtom. Ovissheten ökar intresset för den som i slutändan ställs mot den sittande presidenten.