Socialstyrelsen rekommenderar nu att vårdpersonal erbjuder stöd till alla som dricker fyra små glas öl eller vin en gång per månad.
Något har gått fel här. Det är såklart inga problem att man räknar på risker och informerar om dem. Men Socialstyrelsens gräns för riskbruk är högst godtycklig. Något de medger själva när de säger att det inte finns något riskfritt bruk av alkohol. Och vad sänder det för signaler när de sänker gränsen? Ska en stor del av svenskarna plötsligt tro att de har problem med alkohol?
Att något har en risk betyder inte att människor måste avrådas från det. Vi tar alla risker varenda dag. Att göra aktiva och medvetna val som innebär en risk är inte mindre rationellt än att försöka leva livet i riskminimerad form.
Det är riskfyllt att gå utanför dörren. Det finns risker med att få barn. Lämnar man barnen på förskolan riskerar de att fostras in i en ytlig och tillrättalagd inställning till risk och kommer att reta sin omgivning med förnumstiga kommentarer om andra människors val så snart de ser en cigarett eller ett glas vin. Att barnen blir Socialstyrelsens indoktrinerade små hejdukar är en risk man får ta om man låter dem vistas utanför familjen.
Riskminimerande fostran av folket gör livet mindre värt att leva. Om riskminimering är målet blir passivitet ett nödvändigt medel. Endast den som inte lever är utan risk.
Att dricka fyra små öl är inte ett tecken på att man ska erbjudas vård. Det är ett tecken på att man lever. Och gör vuxna val som bygger på kalkyler om livsglädje, stimulans, mening och gemenskap. Fyra små öl var fjärde fredag låter kanske inte som höjden av livsglädje. Men enligt Socialstyrelsen har man redan passerat gränsen.
Kommer sjukvårdspersonalen överhuvudtaget tro på det här själva? Och vad förväntas man som riskbrukspatient prata med terapeuten om? ”Ja, jag brukar ju träffa vänninorna över ett glas vin hemma. Ja, vi dricker bara varsitt glas, men vi har ju sådana där stora vinglas som många har hemma, och de motsvarar ju ungefär de fyra standardglas man får dricka samtidigt. Problemet är att vi brukar träffas en gång per månad och det blir ju för mycket enligt Socialstyrelsen. Snälla, jag behöver verkligen hjälp här!”
Det är Socialstyrelsen som behöver vård. För en djupt depressiv livssyn. Människor är inte ett medel för att uppnå samhällsekonomiska mål. Myndigheten borde försättas med varningsetikett. ”Intag av Socialstyrelsens rekommendationer riskerar att leda till en känsla av meningslöshet och ett människofientligt samhälle.”
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.