I USA pågår just nu Demokraternas process för att utse motkandidat till Donald Trump. Det som sker är kaotiskt och nästan alla kommentarer i amerikanska medier – oavsett vilken politisk inriktning kommentatorerna har – beskriver det som sker som något som gynnar omval av Trump. När jag var på en middag med vänner i New York innan jul trodde alla, som var lojala demokrater, att Trump skulle bli omvald.

USA är naturligtvis annorlunda än Sverige, men vi har ändå att lära av vad som sker i demokraternas interna kampanj. Det som främst skiljer USA och Sverige är valdeltagandet. I det svenska valet 2018 deltog 87,2 procent av de röstberättigade och i det val 2016 då Trump blev vald röstade 53,1 procent.

I USA använder man uttrycket: ”Democrats fall in love, Republicans fall in line.” Innebörden är att demokrater går endast och röstar om de är entusiastiska för kandidaten. Republikanerna är däremot mer allmänt lojala. Eftersom amerikanska val är på en vardag – första tisdagen i november – innebär det att många som går till vallokalen under dagen kan få löneavdrag. Det höjer tröskeln för att gå och rösta.

Den stora interna konflikten mellan de demokratiska kandidaterna innebär att den som blir utsedd till kommer att vara internt kontroversiell. De som nu leder är 78-årige socialisten Bernie Sanders och den 38-årige homosexuelle Pete Buttigieg. Hur det blir kommer vi inte att veta på länge. Med sannolikhet rycker Mike Bloomberg fram på den stora primärvalsdagen 3 mars. 

Först i juli beslutar Demokraterna vem det ska bli. Oavsett vem så kommer det att bli svårt för partiet att mobilisera sina anhängare. I Sverige har väljarna blivit rörliga. Går vi tillbaka några decennier hade de flesta partier en stor andel totalt lojala väljare. Så är det inte längre. De flesta partier har bara några procent fasta väljare och vi kan se hur flygsanden yr omkring.

Det är två saker vi kan lära oss av vad som händer i USA – och vad som gynnar populisten Trump. Det ena är att om ett parti inte är enigt och tydligt i sitt budskap sviker väljarna.

Det andra är att partier och politiker som uppfattas som en del av eliten – som Hillary Clinton i förra valet och januaripartierna i Sverige – förlorar mot populisterna. I USA är det Trump och Sanders som gynnas av den antielitistiska strömningen. I Sverige kan vi se att Liberalerna har en historia där man alltid förlorat väljare när man suttit i eller stött regering; man har bara vunnit i opposition.

Att Trump har stor chans att vinna och att SD kan bli största parti har likartad bakgrund.