Vad varje kulturkrigare behöver veta

Ian Hacking mottar Holbergpriset av kronprinsessan Mette-Marit 2009.
Ian Hacking mottar Holbergpriset av kronprinsessan Mette-Marit 2009.

Den kanadensiska filosofen Ian Hacking gick bort häromveckan, 87 år gammal. Han kan på flera sätt betraktas som en brobyggare.

Krönika 1 juni 2023 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med en förmåga att ta sig an ett brett ämnesfält i sin filosofi har Ian Hacking påverkat akademiker i en serie olika discipliner, från naturvetenskap till samhällsvetenskap och humaniora. 

Å ena sidan var han en självdefinierad ”analytisk Cambridge-filosof” som bedrev vetenskapsfilosofi om sannolikhet och som var realist i synen på att det finns en objektiv verklighet därute. 

Å andra sidan var han influerad av postmodernisten Michel Foucault, och skrev flera böcker om psykiska epidemier som bara funnits i korta tidsepoker, och om hur diagnoser förändrar den som klassificeras genom identifikation med diagnosen. 

Det är också som brobyggare han kommenterar ”kulturkriget”, när han år 1999 ger ut boken "The Social Construction of What?", och försöker förstå och förklara, i stället för att delta, i kriget. Hacking försöker skapa en struktur kring hur man kan förstå sig på teorierna om socialkonstruktivism, vilka fortfarande påverkar debatten kring kön, ras, sexualitet och andra kategoriseringar. 

Hacking konstaterar att det uppenbarligen finns en massa saker som är socialt konstruerat, utan att det uppfattas som kontroversiellt. Men också att det varierar hur ett objekt anses vara socialt konstruerat. Är det objektet i sig självt som är konstruerat eller idén om objektet? Ofta blandas de ihop. Av såväl förespråkare som kritiker av teorin. 

En lärdom av Hackings redogörelse är att socialkonstruktivister behöver vara tydliga med exakt vad de menar. Och om de verkligen menar att ett objekt som sådant är socialt konstruerat, bör de inse att det också gäller varje objekt av samma typ. Och påstår man detsamma om kunskap, sanning eller värden så leder det snart till att vi inte kan veta någonting alls. Och att det blir meningslöst att försöka förändra en social konstruktion till det bättre. 

Hacking själv avfärdar sådan universell konstruktivism, men poängterar samtidigt att det är inte finns så många självutnämnda universella konstruktivister.

Kritiker av teorin har således skäl att göra en välvillig tolkning av vad som påstås vara socialt konstruerat i varje enskilt fall. 

Det betyder inte att man alltid kan komma överens. Men för att över huvud taget komma fram till att diskutera kärnkonflikterna måste man enligt Hacking först rensa bort alla missförstånd. 

Den svenska debatten på området präglas av medvetna eller omedvetna missförstånd. Liksom av allt för ytlig och slentrianmässig användning av begrepp såsom social konstruktion och kulturrelativism. De flesta debattörer och tyckare skulle därför behöva läsa Hacking. Och ganska många inom vetenskapen också.

Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa