Vad är vitsen med att höja försvarsbudgeten med 10 miljarder kronor om vi har mat för tre dagar? Den frågan ställdes på Mjölkens dag i riksdagen år 2018 av Ronny Mårtensson, då vd i Åtvidabergs sparbank och tidigare näringslivschef i Linköpings kommun. En fråga som fortfarande är högst relevant. Tyvärr.
Efter det ryska anfallskriget på Ukraina har insikten slagit till att vi måste ha ett försvar värt namnet. Vad som anses vara politiskt möjligt har under de senaste veckorna också snabbt ändrats. Ena dagen ansåg regeringen att såväl vapenleveranser som mer pengar till försvaret var otänkbart. Den andra dagen var det verklighet.
En liknande vilja och attitydförändring som partierna har uppvisat till den militära beredskapen skulle behövas kring livsmedelsberedskapen. För på den punkten är inte vår beredskap god.
Det brukar framhållas att Sverige importerar hälften av den mat som konsumeras. Att vi bara är självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Och även om detta kan låta aningen dystert ur beredskapssynpunkt är det i själva verket värre ändå. För om vi inte kan importera bränsle till traktorerna så går det inte att odla alls. Särskilt allvarligt är det om en dieselbrist inträffar under vårbruket. Och det är precis vad som sker just nu i Ukraina – känt som Europas kornbod.
Som råvaruanalytikern Torbjörn Iwarson uppmärksammat i ATL finns bara en femtedel av den normala tillgången på drivmedel i Ukraina. Att täcka upp för det produktionsbortfall av livsmedel som kriget innebär lär också bli svårt. Både Ukraina och Ryssland är stora exportörer av mat. Tillsammans står de två länderna för 30 procent av världens produktion av vete samt 20 procent av majs.
För att göra ont värre minskar tillgången till gödning som ett resultat av krig och sanktioner. Effekterna av de störningarna kan bli betydande – halva jordens befolkning beräknas få mat på bordet tack vare gödningsmedel. Ryssland är en storproducent av näringsämnen som är nyckelingredienser i gödningsmedel. Den ryska gasen behövs även för att hålla igång Tysklands produktion av gödning.
Av förklarliga skäl är oron stor. Världsbanken har varnat för att stigande matpriser, som driver på inflationen, samt kan leda till växande social oro i Mellanöstern och Afrika. Något som redan märks i Egypten, med 100 miljoner invånare. Där rusar brödpriser och räntor.
Höga matpriser har också många gånger genom historien bidragit till att starta uppror. Den tändande gnistan för franska revolutionen var stigande brödpriser. Samma sak var det för arabiska våren, i mer närtid.
Lärdomen för Sverige bör vara att vi har dubbla skäl att snabbt stärka vår livsmedelsberedskap. Dels för att minska vår egen sårbarhet. Dels för att kunna lindra matbrist i fattigare länder.
Men tyvärr verkar Sverige möta en trolig livsmedelskris med att minska produktionen av mat. Orsaken är att de skenande kostnaderna för diesel, el och gödning får många lantbruk att dra ner på vad som går i detta nu. Att spara in och producera mindre.
Från svenska politiker och EU-kommissionen hörs vissa förslag på riktade tillfälliga stöd för att stimulera matproduktionen. Men frågan om hur Sverige nu och i framtiden kan stärka livsmedelsberedskapen förtjänar långt mycket större uppmärksamhet och handlingskraft.
För att på kort sikt stärka matproduktionen krävs åtgärder som skattesänkningar.
En annan möjlighet är att staten ingår avtal med lantbrukare om att lagerhålla livsmedel på gårdsnivå. Dessutom bör regeringen besluta om att bygga upp beredskapslager med viktiga produktionsmedel för lantbruket. Det handlar om att lagerhålla diesel, gödningsmedel, reservdelar till maskiner och allt annat som krävs för att svenskt jordbruk ska fungera, men som vi i dag importerar.
På längre sikt krävs andra åtgärder. Som att återuppbygga en organisation för krigstida matproduktion. Att det finns en aktör som kan samordna produktionen är avgörande för att det överhuvudtaget ska gå att få en fungerande livsmedelsförsörjning under en riktigt allvarlig kris eller krig. Under kalla kriget hade jordbrukets blockorganisation den rollen. Att minska regelbördan för lantbruken är en annan viktig åtgärd för att öka konkurrenskraft och framtidstro bland lantbrukarna, vilket verkligen behövs idag när kostnaderna skenar.
Det är inte så stor vits att höja försvarsbudgeten till två procent av BNP om det inte finns mat så att det räcker. Utan mat inget försvar.
Edvard Hollertz är östgöte, agronom och ledarskribent i ATL.