Amerikas städer brinner och minst 100 000 amerikaner har dött i corona-epidemin. Och med den verklighetsbakgrunden sitter Donald Trump i Vita huset och skvätter ut dussintals twitter-meddelanden varje dag. Mestadels innehåller de rena osanningar eller i bästa fall halvsanningar. Han har 80 miljoner följare. Detta är alltså den information de får från världens mäktigaste man.
Det är ingen nyhet att Trump är en katastrof – för USA och för världen. Men det gör det inte mindre viktigt att fundera över vad det är som driver honom.
Det är nämligen knappast makten som sådan. Därtill är han alltför ointresserad av alla de sakfrågor som han kan påverka. Han agerar utan någon sammanhängande plan och låter tillfälliga nycker styra över beslut och uttalanden. Om Trump överhuvudtaget lyssnar till mera sakkunniga är det med ett halvt öra. Och han är beredd att byta ståndpunkt på sekunden om han tror att det kan gynna honom personligen.
Ett talande exempel är hans hållning till Kina och dess kommunistiska ledning under de senaste månaderna. Ena ögonblicket slår han till med kraftiga strafftullar i ett handelskrig som han påstår är lätt att vinna. Andra ögonblicket hyllar han Kinas president Xi Jinping för hans kraftfulla och öppna hantering av corona-epidemin.
Och i nästa stund är Kina återigen ärkefienden och Trump lämnar i raseri världshälsorganisationen WHO för dess påstådda underdånighet mot Kina som på alla sätt har velat dölja fakta kring corona-epidemin.
Den irländska journalisten Fintan O’Toole gör i Washington Post en intressant jämförelse mellan Donald Trump och Ungerns auktoritära premiärminister Viktor Orban. Orban är den traditionella diktatorstypen, skriver O’Toole. Han strävar ständigt efter mera makt därför att han vill ha kontroll över allt som händer i hans land.
Trumps motiv för sina maktsträvanden är däremot av ett annat slag. Han har inget politiskt program. Han är bara ute efter att folk ska uppfatta honom som en stark och beundransvärd ledare. Innan han gav sig in i politiken handlade det om påstådda framgångar i affärer och hos kvinnor. Och sedan han fått rollen som programledare i TV gällde det framförallt tittarsiffrorna.
Han har fört med sig det synsättet in i Vita huset. Han påstår sig har vunnit presidentvalet med rekordsiffror – trots att Hillary Clinton fick tre miljoner fler röster än han. Och redan på sin första dag som president tvang han sin pressekreterare att påstå att ingen haft fler åskådare på sin invigning än han – trots att det var lätt att se att så inte var fallet.
Vad var George Washingtons tittarsiffror jämfört med Donald Trumps?!