781 191 väljare (12,9 procent) röstade på Sverigedemokraterna i valet till riksdagen. Valresultatet är som en film regisserad av Jimmie Åkesson. Väljarnas val nästan tvingar Stefan Löfven att föra en blocköverskridande politik. Vars urvattnade (?) innehåll riskerar att driva ytterligare väljarskaror i famnen på Åkesson.
Jonas Sjöstedt är ledsen och upprörd (låtsas vara åtminstone) och många Socialdemokrater ruskar på huvet sedan Löfven avvisat Vänsterpartiet som part i en kommande regering. T o m Maud Olofsson dammas av och får gråta en skvätt över sossarnas påstådda maktfullkomliga bufflighet gentemot V. Men vad annat kan Löfven göra? Plockar han in V i en minoritetsregering, är det ajöss och goodbye åt allt vad blocköverskridande samarbete heter.
Just nu andas det mesta osäkerhet, i avvaktan på vad samtalen mellan å ena sidan ett skadeskjutet MP och ett tilltufsat S å den andra ska utmynna i. Ett är säkert: Jimmie Åkesson deppar inte.
Facebook under valrörelsen: Den självutnämnda godhetens fiiiiiiina apostlar skröt vitt och brett om hur de sagt upp FB–vänskapen med misstänkta SD–are. I media framställdes SD–väljarna som inavlade, debila byfånar som inte vet sitt eget bästa. Uppblåsta krönikörer tävlade om att demonisera och idiotförklara SD–väljarna. Ofoget att störa och till och med hindra Åkesson från att tala uppmuntrades. Jag har talat med flera av de fiiiina och anständiga. Ingen av dem har en Sverigedemokrat i bekanskapskretsen. Jag har flera. Jag vägrar säga upp bekantskapen. Vi är överens i fråga om musik och bilar (nästan åtminstone), jobbpolitik, skola och äldreomsorg, men inte i fråga om invandring/integration. Om de är rasister? Nej. Alltså fortsätter vi resonera.
Övriga partier var under valrörelsen överens om ett: Nej till allt vad samröre med SD heter. Så nu är det upp till bevis. Eftersom väljarnas utslag inte ger majoritet för något av de traditionella blocken, på samma gång som SD sitter på 49 mandat i riksdagen, måste partierna visa att de är situationen vuxna. Att de menade allvar under valrörelsen. En regering bestående av S och MP ger utrymme för uppgörelser i enskilda sakfrågor med antingen V eller något/några av de borgerliga partierna. Stefan Löfven talar ofta i termer av bottenplatta när det gäller regeringsbildningen. Liknelsen är inte dum. Förr i tiden anpassades bilfabrikernas bottenplatta till en modell. I dag byggs flera modeller på samma bottenplatta. Ungefär som i politiken.
Oro, arbetslöshet, fasa inför ålderdomen, rädsla för att mista jobbet. Tunga sjok av modlöshet och vanmakt drar genom ett Sverige som allt mer präglas av splittring, främlingskap och växande klyftor. Ur denna jordmån suger SD näring. Så kom inte och säg annat än att ansvaret vilar tungt på i första hand regeringsbildaren Löfvens axlar.