Niklas Borg (M) i kommunfullmäktige.
Jag vill börja med att ge lite kärlek. Kärlek åt alla er som innehar ett politiskt uppdrag. Utan er är inte demokrati möjlig. Allt färre engagerar sig politiskt och vi har otaliga gånger rapporterat om svårigheten för partierna att fylla sina poster runt om i kommunerna. Representationen blir lidande; unga, kvinnor och invandrare lyser med sin frånvaro på de politiska posterna. En orsak till att få känner sig manade är brist på tid, det tar tid, det är många timmars oavlönat, många gånger otacksamt, slit att vara fritidspolitiker. Därtill kommer hot och hat och ett debattklimat där tonläget stundtals är högt och inte sällan avskyvärt.
Corren marinerar er läsare just nu i en massiv politisk bevakning. Några läsare har hört av sig till mig och undrar vad det ska vara bra för? Ni ifrågasätter manöverutrymmet hos den lokala politiken. "Man följer väl ändå partipiskan?" "Säger Ulf Kristersson åt Niklas Borg att dansa så dansar han." Så enkelt är det inte. Självklart är det så att är man moderat så är man moderat, men det finns exempel där man väljer att gå tvärtemot partilinjen. Robert Wenglén (M) i Lomma säger till exempel blankt nej till vinstdrivande friskolor i kommunen. Han vill ha mer "pang för pengarna".
Om vi bortser från det mer konfrontativa exemplet, så finns det ändå skillnader mellan lokal och nationell politik. Partier kan bedriva en annorlunda linje i sakfrågor. Samarbeten kan se olika ut i olika kommuner. Lösningen vi har i Mjölby, där S, C, KD, L och MP samarbetar, är svår att se på ett nationellt plan. Och så har vi det där med färgstarka karismatiska politiker, som kan få röster även om hen tillhör "fel" parti.
Och allt det där påverkar väljarna, nästan var tredje person röstar på olika partier i nationella och lokala val.
Men åter till kärleken, för jag tror våra politiker behöver mycket kärlek just nu. De kommande åren ser ut att bli en prövning för våra kommuner. Det är många svåra beslut som ska fattas där valet ofta kommer stå mellan dåliga och ännu sämre alternativ. I onsdags höll Corren en valdebatt i Åtvidaberg och jag hörde den tunga sucken som undslapp Thomas Lidberg (S) när han fick frågan hur han ställer sig till en skattesänkning: "Alla vill ha skattesänkning, men det är totalt omöjligt nu. Vi har en omvärld med inflation, krig, kanske lågkonjunktur på väg och vi vet inte hur företagen här kommer att klara det. Den kommande budgeten är bland de svåraste vi har haft. Vi kommer att behöva vara jätteåterhållsamma, åtminstone under 2023. Jag är orolig för hur vi ska klara löner. Jag är jätteorolig och har full respekt för framtiden".
Winter is coming.
Befolkningen blir äldre och färre ska försörja fler. Urbaniseringen är en utmaning, befolkningsutvecklingen är ojämn, flera mindre kommuner på landsbygden krymper och har svårt att få det att gå ihop. Stora städer blir större och har svårt att få det att gå ihop. Till det kommer strukturomvandling, välfärdsutmaningen i stort, den organiserade kriminaliteten, integrationsfrågan och sist men absolut största utmaningen, klimatförändringarna som i allra högsta grad också är en lokal fråga, trots det har den märkligt nog hamnat i skymundan i valrörelsen.
Vad kan vi göra för att mildra den arktiska kylan som drar in? Det räcker inte med kärlek. Det krävs att systemet i sig funkar. Kommunpolitik är inte alltid så lätt att förstå, eller att få insyn i, men demokratins processer och institutioner måste vara tydliga, så att besluten uppfattas som legitima.
Inför parlamentarism! föreslår SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) demokratiråd som leds av Gissur O Erlingsson, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Låt kommunfullmäktige välja en lokal regeringschef på samma sätt som riksdagen utser en statsminister. Och precis som i riksdagen ska denne kunna avsättas. Och för att makten ska vara riktigt tydligt fördelad så ska partierna i kommunens styre alltid ha en majoritet av platserna i styrelse och nämnder, även om styret bygger på en minoritet i fullmäktige.
Rådet föreslår vidare att oppositionspartiernas ställning stärks, bland annat genom att de kan få utökat administrativt stöd och att de garanteras ordförandeposten i kommunrevisionen. Andra förslag är att inrätta kommunala verk på samma sätt som det finns statliga verk för att skapa en tydlig ansvarsfördelning mellan politik och förvaltning. Forskarna menar att bristen på bodelning mellan politik och förvaltning är en fara för rättssäkerheten.
Denisé Cassel (KD) i Linköpings kommunfullmäktige.
Spännande förslag tycker jag.
Tydligheten stärker inte bara rättssäkerheten, det blir även bättre förutsättningarna att utkräva ansvar av våra politiker. Alla förslag syftar till att värna den lokala demokratin. Beslut ska fattas nära medborgarna av människor som bäst förstår förutsättningarna lokalt. Att ytterligare öka den statliga styrningen och begränsa kommunernas handlingsfrihet vore olyckligt, anser forskarna. Och som lök på laxen kan detta på sikt få fler att engagera sig politiskt.
De här veckorna är det valspurt en masse. Det är ett sjukt tempo, både på politikerna och på oss som är satta att bevaka och granska. Förra helgen ordnade vi valdebatt i Linköping med alla partier. I veckan var vi i Åtvidaberg och Boxholm och debatterade och idag lördag håller vi debatt på Jerikodalstorget i Mjölby kl 12. Kom gärna och titta eller se den direkt alternativt i efterhand på Corren.se!
Och välkomna att följa valvakan hos oss också på Corren.se, där vi rapporterar direkt från alla valvakor i Linköping och lejonparten i vårt spridningsområde.