Verkligheten har hittills kusligt följt scenariot i min thriller ”The Crash of 2024”. Risken finns att också fortsättningen infrias - ett ryskt anfall mot Ukraina med i slutändan ödesdigra konsekvenser för Sverige.
Ryssland har demonstrativt flyttat 100 000 soldater till den ukrainska gränsen. Försök att tolka Rysslands agerande genom det kalla krigets glasögon, som konflikt mellan ideologier, missar den springande punkten. De kriminella grupperingarna kring Putin är inga hatiska ideologer. Tvärtom, de är moralbefriade livsnjutare utan särskilt agg mot väst men med utstuderade kalkyler för egen vinning.
I första hand måste de behålla makten, annars blir de åtalade i Ryssland och fråntagna allt stulet. Efter Navalnys förödande avslöjanden kantrar opinionen mot Putins kleptokrati. Därför behövs en avledningsmanöver. Att invadera Krim lyckades senast. Varför sluta satsa på en vinnande häst.
Vapenskramlet tvingar Ukraina att mobilisera. Amerikanska stridsfartyg styr mot Svarta havet. Detta kommer Putins pojkar att måla ut som aggressiva handlingar som kräver rysk nationell samling. Väst tvingas rusta upp, men bekräftar därmed den paranoida propagandan. Ett avgränsat krig i östra Ukraina är faktiskt det bästa utifrån Putins perspektiv. Vem bryr sig då ens ifall Navalnyi mördas i gulagen?
Även ett mindre krig kan dock vålla stora förluster. Ukraina har fått amerikanska Javelin anti-tank missiler. Turkiet hjälper till med drönare som effektivt slagit ut rysktillverkade stridsvagnar i Armenien och Syrien. Under våren pågår en USA-ledd övning med 28 000 deltagare från 16 nationer inklusive Ukraina nära Svarta havet. USA:s drönare ger effektivt understöd från långt håll.
Om tåg fulla av stupade ryssar sänker hemmaopinionen kan Putin känna sig trängd att avsluta kriget med ett större missilangrepp. Ryssland hävdar numera sin rätt att använda taktiska atomvapen.
Sveriges ständiga duckande förhöjer risken. I det lilla är det senaste exemplet att rättsliga åtgärder läggs ner efter den ryska militära underrättelsetjänstens cyberattack mot Riksidrottsförbundet. Varken idrottsvärlden eller regeringen reagerar ytterligare. I det stora slog Ann Linde nyligen i en riksdagsdebatt fast att regeringens linje är att ”undvika att provocera Ryssland” och därmed ge Ryssland vetorätt över svensk utrikespolitik.
Om Putin hamnar i ett läge där han anser sig behöva ”nacka hönan för att skrämma aporna” kan ett Sverige utanför NATO visa sig vara ett av de mest lättnackade fjäderfän.