Sverige är något alldeles speciellt i juni då vi firar midsommar och sommarens bedårande grönska och fruktbarhet. Coronapandemin ligger dock som ett täcke över vårt vackra land. Bilden av Sverige har fått sig en törn. Coronapandemin har blottat många saker, stressat och skadat samarbeten inom EU och världshandeln. Framtiden lär inte bli som den var förr.
Kina, där viruset började spridas, har hamnat i en obekväm situation. Donald Trump har i starka ordalag fördömt Kina och gett dem skulden för coronaviruset och dess spridning.
Samtidigt har Kina allt mer aggressivt börjat köpa upp verksamheter som hamnat i kris under pandemin. Kina och Ryssland har länge agerat för att köpa upp strategiskt intressant infrastruktur som hamnar och telekomföretag. Kinesiska bolag har hotat länder vid upphandlingar av 5G teknologi. Detta är oacceptabelt.
Internationell handel är viktig och skapar välstånd och utveckling. Men de kinesiska bolagen är inte vilka företag som helst. Det är staten som styr och leds av ett kommunistparti och en totalitär regim. President Xi Jinping har vid flertal tillfällen hotat omvärlden. Även Kinas ambassadör i Stockholm har hotat Sverige.
Flera länder har infört lagstiftning för att skydda sina nyckelverksamheter. Nu kommer signaler från vår regering att även Sverige ska följa efter med nödvändig skyddslagstiftning. Det är bra men lite sent. Vi är naiva.
Vi sitter alla i en rävsax eller moment 22. Ingen kan undvika eller bojkotta Kina. Men vi göder en odemokratisk regim som använder ekonomiska och politiska muskler som inte hör hemma i en fungerande marknadsekonomi. Kina rustar med sitt välstånd sin militära kapacitet och manifesterat sin styrka bland annat i kinesiska sjön och nu senast i Kashmir.
Vi vill ha investeringar och kapital från Kina och vi medborgare vill handla billiga varor som tillverkats i Kina. Vetskapen om omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna med avrättningar och fångläger har vi haft länge. I fallet med Anna Lindstedt Sveriges före detta ambassadör i Kina, som hamnat i en unik rättsprocess visar oavsett skuldfrågan att det är Kina som är den verkliga boven.
Inget tvingar oss att lägga så mycket produktion och investeringar i Kina som bidrar till arbetslöshet i Europa, enorm miljöförstöring och allvarlig klimatpåverkan. Kina är en stormakt, en nödvändig partner i många frågor. Men det finns en gräns för Kinas agerande. Det är hög tid för ett samlat EU att sätta ner foten mot Kina.