Idrotten har varje valrörelse ett problem att komma ut. Förenklat uttryckt är vi helt enkelt för populära. En valrörelse handlar ju i botten om att erbjuda väljaren alternativ. Men om man vet att motståndaren kanske kopierar ens egna förslag snarare än debatterar är ju risken stor att intresset från politiker vetter mot andra frågor.
Denna gång har bilden varit något annorlunda. Alltför många politiker har tvärtom frestats av att krypa oss lite under skinnet. Man har från ena sidan velat socialisera oss genom att hävda att vi inte klarar vårt jobb.
Det räcker inte med att vara en folkrörelse. Politiken ska in och styra och ställa med olika former av styrning som vore vi en myndighet.
Ett exempel kan vara vårt arbete för en tryggare idrott genom att inrätta visselblåsarfunktioner, samverkan med BRIS eller idrottens ombudsmannatjänster. Alltför många politiker menar att detta är otillräckligt, utan staten ska skapa en egen gräddfil att direkt kunna styra på detta område.
Från andra hållet menas att här måste privatiseras mera. Det sker exempelvis på evenemangsområdet, vinstdrivande agenter och privata akademier för sport. Vi talar här inte om att konkurrensutsätta idrottsrörelsen utan mera om att de stora pengarna som numera finns inom delar av idrotten bör förbehållas andra aktörer än folkrörelsen. I sin mer extrema form går detta internationellt under beteckningen ”sport washing” och nyttjas främst av totalitära stater.
Min mer optimistiska ådra säger mig dock att det finns positiva tecken i skyn. Jag gläds åt att våra tre prioriterade frågor i valrörelsen faktiskt har debatterats. För oss har det handlat om att skapa mer långsiktighet i våra anslag efter revorna från pandemin, lyfta att folkhälsan är och förblir en plogbil för oss, samt frågan att få politiskt stöd för att skapa platser där det kan idrottas.
Inte hade jag trott för några år sedan att judon hos oss skulle inleda en samverkan med pensionärsorganisationerna kring konsten att falla på rätt sätt. Eller att boxningsklubbar skulle skapa välbesökta träningsmöjligheter för pensionärsboxning! Med speciellt anpassade regler förvisso. Målet är att dra nytta av boxningens fotarbete till gagn för pensionärer. Hatten av för detta.
Björn Eriksson är ordförande i Riksidrottsförbundet och f.d. landshövding i Östergötland.