Youtubern Andy George beslöt sig härom året för att tillverka en kycklingmacka alldeles själv. Han födde upp och slaktade en höna, mjölkade kor för att tillverka ost, odlade säd för att baka bröd, odlade sallad och gurka, framställde salt ur saltvatten. Det tog honom ett halvår och kostade 1 500 dollar. Även på ett dyrt kafé får man en smörgås för mindre än en hundradel av det priset – och då kan man i sista stund ändra sig och få ett annat pålägg.
I all enkelhet illustrerar experimentet skillnaden mellan att försöka hålla sig vid liv genom att göra allting själv jämfört med att, som i en modern marknadsekonomi, låta tusentals personer och företag på platser runtom på jorden samverka. Det senare är ett enormt maskineri, men resultatet är en hundrafalt bättre och billigare tillvaro än något våra förfäder kunnat uppleva.
Ställer man öppenhet mot slutenhet är skillnaden såpass enorm att det mest verkar löjligt. Men ibland behöver också självklarheter sägas, som att öppna samhällen är bättre än slutna. Att människor tack vare handel, fritt tankeutbyte, att kunna komma och gå som man önskar, och en samhällsordning som skyddar varje människas grundläggande frihet, lever längre, tryggare, rikare och på alla sätt bättre liv.
Min vän Johan Norberg har skrivit en sådan bok, som på svenska heter "Öppen/Sluten". Pedagogiskt går han igenom hur mänsklig blomstring och framsteg inom vetenskap, konst och produktion sammanfallit med ökade inslag av öppenhet. Till och med mongolhövdingen Djingis Khan vann sina militära segrar genom att premiera meritokratisk kompetens före klantillhörighet och släktband.
Den tid vi lever i nu är unik i att framstegen (hittills) inte har avbrutits, utan fortsatt i århundraden. Dessa framsteg har tillskrivits den västerländska civilisationen, men både Kina och Mellanöstern upplevde perioder av uppfinningsrikedom och tolerans före Europa. Det unika är att öppenheten, när den väl kom till Europa, höll i sig och kunde spridas över världen.
Reaktionen och bakslaget hotar dock alltid. Öppenhetens fördelar må vara löjligt uppenbara när de läggs fram och argumenteras för, men slutenhetens reflexer ligger alltid nära till hands. De har segrat till sist i alla epoker utom den vi nu lever i.
Tillit, dynamisk förändring, nyfikenhet och lärande kräver ansträngning, och experiment som också misslyckas. Framåtskridandet är ingen idyll. Men det involverar alla som vill i det ständiga skapandet av något bättre än vad vi har idag. Det är öppenhetens stora förtjänst.