Nyligen avgjordes franska öppna mästerskapen i tennis. Tävlingen innehöll flera magiska matcher. Semifinalen mellan gruskungen Rafael Nadal och Novak Djokovic är förmodligen den bästa tennis som någonsin spelats på grus. I finalen vände Djokovic ett hopplöst underläge till seger. Mästerligt!
Långt borta från de stora arenorna finns tennisungdomar som kämpar för att utveckla sin tennis i den en gång så framgångsrika tennisnationen Sverige. Vi är inte i närheten av det vi en gång var. Varför? Orsakerna och åsikterna är många. Men någonstans har både Sverige och världen förändras och andra har sprungit förbi oss utan att vi hängt med.
När man själv som tennisfamilj försöker stötta sina barn och ibland andras barn så ser man en verklighet långt borta från tennisens finrum och kanske förklaringen till att vi inte längre är så framgångsrika. Vår idrottsrörelse har också förändrats. Tidigare fanns lärare, brevbärare och även bilmekaniker som vid sidan om sina yrken var tennistränare. De brann för sina barn och ungdomar och kunde ge dem visdomar i tennis och annat i livet. Idag följer sällan någon klubbtränare med på tävlingar.
Det finns ingen röd tråd längre och till skillnad från lagidrotter så får var och en sköta sina tennisambitioner själv. Vad värre är att i den begränsade miljö som existerar finns det ledare, tränare och föräldrar som motarbetar andras barn eller avsäger sig sitt ansvar och tittar bort. När vi berättar om den osunda tennismiljön för vänner som inte ägnar sin fritid åt barnens tennis möts vi av både förvåning och igenkännande att så är fallet även i andra sporter.
Forskning har tydligt visat faran med osunda miljöer i idrotten med ledare och föräldrar som bidrar till hets, mobbing och psykisk ohälsa. I skönlitteraturen har Fredrik Backman genom sina mycket läsvärda böcker om Björnstads hockeylag fångat det mesta hur illa det kan bli när vuxna, ledare och föräldrar sviker ungdomar. Vi är tacksamma att våra barn genom sin tennis berikats både på och utanför plan. De har lärt känna många människor, sett fantastiska platser men också fått ta del av elakheter, avundsjuka och mobbning. Det stärker dem. Men alla klarar inte det då vuxna och tränare sviker.
Nästa vecka börjar Wimbledon. Vi kan drömma. Om Sverige ska återta en ledande ställning i tennisvärlden så får man börja i Linköping, Norrköping, Södertälje eller någon annanstans i landet och städa upp i den osunda miljön och frigöra de goda krafter som finns. Då kan en ny Wimbledonmästare födas och utvecklas i Sverige.