Efter att talibanerna tagit över makten i Afghanistan i somras citerades deras löften frekvent i medierna. De själva fick i det närmast fri tillgång till mediascenen. Det var presskonferenser och intervjuer och deras talesperson fick bre ut sig och ge en allmänt trevlig bild av talibanerna. Kvinnors rättigheter skulle respekteras, flickor få gå i skolan och pressfriheten respekteras, rapporterades det i svenska medier.
Det dröjde inte många dagar innan det deklarerades att befolkningens rörlighet begränsades och den fria pressen började trakasseras och läggas ned. Sedan meddelades att kvinnor inte skulle få gå på universitet. Häromveckan kom nyheten att flickor inte ska få gå i skolan.
I dagarna kom ett dekret om att kvinnor helst ska stanna hemma. Och om de nödvändigtvis ska gå ut så ska de bära heltäckande slöja från topp till tå. ”De kvinnor som inte är för gamla eller för unga måste täcka ansiktet, bortsett från ögonen, såsom sharialagen föreskriver. Detta för att inte provocera män som inte är mahram (nära släktingar)”, lyder dekretet (DN 7/5).
Är det någon som sett en längre intervju där talibanernas talesperson ställs till svars för lögnerna och kränkningarna av mänskliga rättigheter? Nej, förmodligen inte. I stället rapporteras ofta nyheterna i informativa inslag utan kritiska frågor. Det hela är inte sällan över på några sekunder. De påminner lite om sådana där obligatoriska rättelser som tv-kanalen måste läsa upp när de fått en smäll på fingrarna av Granskningsnämnden.
Vissa kanaler och inslag är bättre än andra. Men någon självkritik mot att man agerade megafon åt talibanernas propaganda om mänskliga rättigheter syns inte till.
Vi talar alltså om en grupp människor med en fundamentalistisk värdegrund och extremistisk syn på kvinnor och allt som kan betraktas som modernt. En grupp människor som inte har några problem med att använda barnsoldater, prygla medborgarna, mörda internationella hjälparbetare eller stena otrogna till döds. Att tro att de plötsligt skulle bli moderna och respektera mänskliga rättigheter var mer än olovligt naivt.
Man kan fundera på varför rapporteringen om talibanernas föga förvånande återgång till talibanstyre varit så tunn under året. De finns de som hävdar att media bara klarar av att hantera en större utrikes konflikt i taget. Kanske ligger det något i det. Men det går inte att komma ifrån misstanken att den relativa tystnaden också handlar om att media lät sig utnyttjas och helst inte vill påminna sig själv om det.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.