Läraren Therése Hyltberg på Hjulsbroskolan tycker det är bra att lära barnen att hålla sig uppdaterade om vad som händer i världen. "Det är bra att kunna prata om händelser hemma tillsammans med sin familj."
Det är mörka tider. Inte bara bildligt utan även bokstavligt talat. I trädgården har jag råkat gräva av elkabeln till förrådet och utomhusbelysningen. Att vi nu inte hittar något i förrådet vållar mig inga bekymmer, men att vi inte kan tända några ljusslingor utomhus känns dystert. "Lika bra det" försökte maken, "i år blir det inga ljusslingor eller julbelysning utomhus." "Va? Ska vi leva i kompakt mörker i sex månader?" Maken tittade oförstående på mig av typen "har du haft huvudet under en sten den senaste tiden?". Nej, det kallas förnekelse. Höj matpriserna, gör det svindyrt att duscha, bensinen så dyr att bilen får stå, men rör inte mina ljusslingor. Jag öppnade munnen men stängde den igen, jag insåg att det här slaget går inte att vinna. Skyhöga elpriser, elbrist, och så envisas jag med att min trädgård ska kunna ses från månen. Den där avgrävda kabeln som grämde mig kan förbli avgrävd, strunt samma.
Det andra mörkret, det får vi inte ge upp på. Det som sipprar in likt osynlig gas, omärkligt till den gräns att det blir outhärdligt att andas. Polariseringen i samhället. Misstron mot varandra. Ett allt större gap mellan grupper. Stad mot landsbygd. Unga kvinnor mot unga män. Alla med sina sanningar om samhället. Alla lika fel, alla lika rätt. Ett samhälle som slits isär.
Vi på Corren står mitt i detta. Vi möter tyckanden, anklaganden, upprördhet, ifrågasättanden och misstänksamhet. Resonerandet och vilja att förstå byts mot pekfingret. Jag tänker sådana dagar på Anna Lindhs ord: "Uppgivenheten är vår främsta fiende". Det är många som inte ger upp. Som oförtrutet fortsätter kämpa för ett bra samtalsklimat, som håller huvudet kallt och tror på en framtid där vi kan tycka olika och ändå leva tillsammans. Som tror på demokratin och försvarar den:
Lärare. Tack för att ni outtröttligt kämpar och kavlar upp ärmarna för att få våra unga att förstå och intressera sig för samhället. Att göra undervisningen mer intressant än flödet på Tik Tok är en bragd i sig. Tack för alla inbjudningar i samband med Tidningsveckan förra veckan där ni använde Corren i undervisningen. Ett besök som jag minns lite extra är när jag föreläste på Arenaskolan för elever med språkstörningar. De engagerade lärarna Siv Brangstad och Timmy Nilsson som tillsammans med mig diskuterade fri press, pressetiska regler, fake news. Och eleverna lyssnade uppmärksamt.
Läsare. Utan er är vi ingenting. Ni är demokratins fanbärare. Tack till Jan Holmbom som skrev följande i Boxholmsgruppen: ”Tack Fredrik Sandberg och Corren för bevakning av valet i Boxholm. Härligt att det fortfarande finns mediebolag som är villiga att lägga resurser på bevakning av den kommunala politiken. Det är detta som gör att det är värt att vara prenumerant.” Och tack till alla er som följde vår massiva valbevakning ända in i mål. Vi vet att vi har många politiskt intresserade läsare, fortsätt att höra av er till oss!
Politiker. Under valveckorna träffade jag många av er politiker runt om i länet. Vilka kämpar ni är. Många gånger är uppdraget noll glamouröst, och ni utsätts för hot och hat, vilket får många politiker att tveka och till och med hoppa av. Fortsätt kämpa! Vi behöver er.
Detta säger jag för jag vill fortsätta tro att ni politiker vill oss medborgare väl. I veckan har vi sett utspel som inte bara handlar om tonläge utan rent hat mot media. En fd moderatpolitiker i länet, Gunnar Axén, liknar public service vid en cancersvulst. Andra pratar om journalistrugby. Det naggas inte så lite i kanterna. Men är demokratin i fara för enstaka påhopp, som för all del blir allt mer repetitiva? Ja! Att attackera medier är det första steget i att stjälpa demokratin.
"Vi är naiva" säger Patrik Bremdal, som är docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet. "Vi utgår från att politiker vill oss väl, men vad händer om ett parti kommer till makten som inte vill det?" Patrik Bremdal har de senaste åren bett studenterna stresstesta demokratin, och svaret är: på några få år kan ett parti med majoritet i riksdagen få kontroll över domstolar och medier.
Demokratin är skörare än vad vi förstår, och att vi inte förstår beror enligt Patrik Bremdal på att vi aldrig har varit utsatta för ett genomgripande maktmissbruk. "Men vad händer om ett parti faller åt fel håll som i Ungern, där ett liberalt parti fick makten och genomförde grundlagsändringar hela nio gånger?" Patrik Bremdal anser att vi behöver se över skyddet för vår grundlag.
Jag frågar honom vad vi medborgare kan göra för att skydda vår demokrati. "Vi får inte ta demokratin för given, vi har en vakthundsroll, konkret kan det innebära i en kommun att överklaga beslut som kommunen tar som inte är i linje med lagar och grundlagar".
Vad gör då våra institutioner för att skydda vår demokrati? Just nu utreder en kommitté bestående av representanter från våra riksdagspartier om det behövs några grundlagsändringar för att stärka demokratin. De utreder till exempel om det bör införas ett krav på kvalificerad majoritet vid riksdagsbeslut om grundlagsändring. Bra idé. Kommittén kommer att lägga fram hela sitt förslag till våren. Då hoppas jag att ljuset återvänder.