Var det inte fint att båda Nobelpristagarna i litteratur prisade Selma Lagerlöf på Nobelfesten före jul. Olga Tokarczuk hyllade henne som kvinnoförebild:
”I dag för 110 år sen vann den första kvinnan Nobelpriset i Litteratur – Selma Lagerlöf. Jag bugar djupt genom tiden för henne och alla andra kreativa kvinnor som modigt överskrivit samhällets inskränkande normer”.
Peter Handke steg lite i mina ögon då han utbrast: ”Selma Lagerlöfs vildgäss for ever!”.
Ja, Selma Lagerlöf måste vara Sveriges coolaste person. Ni kanske tror att hon var en straight, prudentlig lärarinna med knut i nacken.
Ha! Hon hade fullt sjå att småfegt spela dubbelt med sina två kärlekar Sophie Elkan och Valborg Olander. Medan hon åkte på resor med Sophie (inte minst för den grundliga researchen till Nils Holgersson) skrev hon glödande kärleksbrev till Valborg. Men inget ”only you” där inte: ”Jag lofvar dig alls ingen trohet, jag bara önskar och hoppas att detta måtte vara lifvet ut”.
Om homosexualiteten: ”Jag skulle nog önska, att vi inte behöfvde vara förståndiga, att alla människor tålde vid att höra att vi hålla af hvarandra”.
På senaste tiden har jag läst två tjocka biografier om Selma, båda fantastiska. Det är filmvetaren Anna Nordlunds ”Sveriges modernaste kvinna” och författaren Anna-Karin Palms ”Jag vill sätta världen i rörelse”. (Citaten är hämtade ur Palms bok.)
Selma är cool på så många sätt, hon skapar sitt eget liv, tjänar pengar, köper tillbaka sin barndoms Mårbacka, försörjer sin bror i Amerika, sin mamma och en halv bygd i Värmland. Alla anställda får egentillverkad sjukpenning och pension.
Den goda gården är bilden av det goda samhället.
Allt detta tack vare böckerna, de säljer som smör. Inte minst ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, den med vildgässen. Den är översatt till över 60 språk. Flera Nobelpristagare från Japan (Oe) till Blekinge (Harry Martinson) har hänvisat till den.
Den skrevs som läsebok för 9-10-åringar och kom ut 1906-1907.
Först var det dock ett ”riskprojekt”, enligt Palm. Superproffset Karl Otto Bonnier skrev att han ville förlägga boken, men ”icke egentligen för den pekuniära vinst den kan medföra för mig, ty den blir säkerligen ej vidare betydande, utan för den honnör, som följer med att få publicera en dylik… bok”.
Ha ha… obetydlig vinst! Kassasuccé snarare. Vad drar vi för slutsatser av det? Ja, mästerverk kan inte förutses. De måste skapas fritt, utan förtryckande normer. Och vilken satsning på en skolbok! Hurra för överlärare Alfred Dahlin från Huskvarna som kom på idén.