Brittiska kartritare har åstadkommit mycket elände. En delade upp Indien och skapade Pakistan på ett hotellrum i New Delhi. Det bevarade också Durand-linjen, som drogs av britterna på 1800-talet som en gräns mellan Afghanistan och Indien för att hindra Ryssland att nå fram till den Indiska oceanen. Det innebar att det stora pashtunska stamområdet, innefattande södra Afghanistan och territoriet ända ner till floden Indus, klövs mitt itu.
Afghanistan ser Durand-linjen som ett orättfärdigt resultat av brittisk kolonialpolitik. För Pakistan är gränsen en fråga om dess överlevnad som stat. Ända sedan sin självständighet har pakistanierna via ”ombud”, alltid pashtuner, försökt styra utvecklingen i Afghanistan. Men de man stöttat har i slutändan alltid sett till sina egna behov. Det är en för Pakistan olöslig konflikt. Pashtunerna på ömse sidor gränsen får under inga omständigheter förenas, men i Afghanistan måste de stödjas och beväpnas så att inte tadzjiker, uzbeker och hazarer tar makten.
När det sist skedde, med indiskt stöd, ströps bland annat flödet av opium till dem som i Pakistan sköter affärerna, det vill säga armén. Dess underrättelsetjänst mördade då tadzjikledaren Ahmed Shah Massoud.
Jag var på plats när Sovjet lämnade Afghanistan 1989. Inget tyder på att det går bättre när USA ger sig av. Indien, Iran och Pakistan kommer att än mer aktivt bevaka sina intressen. Ryssland är i bästa fall ett bränt barn som skyr elden. Kanske Kina som vågmästare mellan Indien och Pakistan engagerar sig mer i området.
Alla tecken är välkända och pekar på ett nytt inbördeskrig där utländska intressen, stammotsättningar och knarkinkomster är styrande. Även denna gång med oskyldiga människor som slaktoffer. Den möjliga lösningen förefaller tyvärr omöjlig. Nämligen att Afghanistan erkänner Durand-linjen och öppnar för en samexistens mellan landets olika stammar.
Men långt troligare är nu en lång våldsperiod med djupa lidanden. Detta berör även Sverige. Inte för att vårt militära engagemang i Afghanistan måste avslutas. Det är en enkel affär. Men vi har runt 6000 unga afghaner som kom in i vårt land efter ett politiskt schabbel och där många efter fem år av utbildning måste ge sig av. Jag kan konstatera att USA säkerställt att det är närmast otänkbart att nu utvisa dem.
Om detta sker under ett ökande våld i Afghanistan kommer vi även internationellt att skambeläggas. Före en valrörelse med SD som vågmästare har både regering och opposition all anledning att anständigt och snabbt avföra frågan från dagordningen.