Den ekonomiska kris som kommer som efterbörd till coronakrisen är Sverige sällsynt illa rustad för. Många av stödpaketen som regeringen infört har den olyckliga kombinationen att vara mycket dyra (en nödvändighet) samtidigt som de kommit för sent, inte träffat rätt branscher och varit förenade med byråkratiska svårigheter (en konsekvens av regeringens inkompetens).
Detta är tyvärr ett genomgående mönster för regeringen Löfven och finansminister Magdalena Andersson. De har lyckats dölja sitt ekonomiska misslyckande genom att de inte har rört Alliansregeringens lyckade hantering av finanskrisen och skattesänkningarna på arbete som stimulerade arbetsmarknaden och gav människor större ekonomiskt utrymme.
Den högkonjunktur som dragit genom världen har regeringen kunnat surfa på. Men rensar man bedömningen från strukturellt goda reformer genomförda av någon annan och det gynnsamma ekonomiska läget har regeringen misslyckats kapitalt.
Arbetslösheten har ökat, tillväxten per capita varit rekordusel och sjunkande och antalet långtidsarbetslösa har ökat till 175 000, den högsta siffran som någonsin uppmätts. Enligt LO-ekonomerna Thomas Carlén och Torbjörn Hållö har långtidsarbetslösheten tidigare varit ett problem främst bland utrikes födda och de med mycket kort utbildning, men nu har den ätit sig i gruppen gymnasieutbildade och svenskfödda också.
Detta är djupt oroande, då många jobb försvinner, samtidigt som regeringen inte har lyckats bryta trenden under sina sex år vid makten.
Samtidigt har Sverige tappat markant i mätningar om ekonomisk frihet, som görs av Fraser Institute, enligt en sammanställning i tidningen Bulletin. Sverige får nu sin lägsta placering sedan 1995, och kritiken gäller först och främst arbetsmarknadens frihet och rättsstaten. Ekonomisk frihet och utveckling samverkar, och det är tydligt att Sverige tappat mark när den ekonomiska återhämtningen ska påbörjas.
Mätningen i Fraser Institute borde också ställa frågor till Centerpartiet och Liberalerna, som ingick i januariavtalet bland annat för att öka arbetsmarknadens flexibilitet och för att skydda rättsstaten. Deras egen regering har misslyckats på båda dessa punkter. Finns det verkligen skäl att tro att en borgerlig regeringen skulle sköta detta sämre? Knappast, och det finns åtta år av handfasta bevis i regeringen Reinfeldt.
Sverige behöver en ny ekonomisk politik för att kunna klara av den ekonomiska återhämtningen och genomföra strukturella reformer för att bryta den negativa ekonomiska utvecklingen som drabbat oss de senaste åren. Den här regeringen är inte skickad för uppdraget.