Jan Stenbeck var entreprenör, företagsledare och på många sätt egensinnig. Han utmanade det svenska TV-monopolet i slutet av 1980-talet och bidrog till att göra mobiltelefonin allmänt spridd. Genom att använda de företag som hade sitt kapital från skogen kunde han ändra inriktningen till det som skulle vara efterfrågat i framtiden.
Det finns många historier och skrönor om hans beteende. En av de mer kända är att han brukade ta hälften av alla jobbansökningar och slänga i papperskorgen med kommentaren: ”De här hade otur. Jag vill inte anställa personer som har otur.” Men hans viktigaste lärdom, som kan användas av alla människor, är hans sätt att se på avtal och kontrakt.
Det sägs att Stenbeck fokuserade på två aspekter av ett avtal. Den första är hur det kan sägas upp och den andra är vilka konsekvenser det får. Så länge allt är frid och fröjd och samarbetet fungerar och alla är nöjda, så finns det ingen anledning att på förhand ha definierat allt möjligt i detalj. Men när det blir oenigheter eller rentav konflikt, då är det bra att veta vad som gäller. Framförallt om någon part blir skyldig att betala ersättning i någon form.
Företag och människor tjänar generellt på att samarbeta med andra. Ekonomin är inte statisk och nya sätt att skapa värde gör att flera parter kan gynnas av nya typer av samarbeten, ibland så mycket att de flesta länder har regler som förbjuder kartellbildning, Men samarbeten som inte fungerar måste kunna avslutas för att enskilda företag ska behålla sin självständighet.
Inom politiken fungerar det lite annorlunda. Den vanligaste samarbetsformen kallas partier, och har ofta tydliga stadgar för medlemskap och vad som kan leda till uteslutning. När partier samarbetar med varandra kallas det koalitioner och dessa kan se lite olika ut. Det kan vara formaliserat som nuvarande regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, eller lite lösare i konturen som Januariavtalet där även Centern och Liberalerna finns med.
Det avtalet innehåller 73 punkter, som kan ses som målsättningar eller förhoppningar. Men det finns inget som anger vad som händer om endera parten vill avsluta avtalet i förtid, vilket är en uppenbar brist. Om det är en försummelse från endera parten eller samtliga, eller om det varit avsiktligt är svårt för en utomstående att avgöra. Nu har politik och näringsliv lite olika motiv och drivkrafter, men det finn skäl för att i framtiden dra lärdom av de klokskaper som finns att tillgå.